|

DEBATT: Kyrkan måste orientera sig i nya andliga landskap

Finlands evangelisk-lutherska kyrka har att hela tiden förnya sig, för att upplevas som relevant, skriver Sixten Ekstrand. Zoom
Foto: Mikael Nybacka

Finlands evangelisk-lutherska kyrka har att hela tiden förnya sig, för att upplevas som relevant, skriver Sixten Ekstrand.

Finländarnas förhållande till religion och andlighet har förändrats snabbt under de senaste åren, och det finns sätt för kyrkan att reagera, skriver Sixten Ekstrand.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

Den evangelisk-lutherska kyrkan tappar medlemmar. Under de senaste 15 åren har mellan 35 000 och 40 000 finländare varje år valt att tacka för sig. För någon handlar det om ekonomi eller brist på relevans. För en annan om samkönade äktenskap och kvinnor i prästämbetet. Situationen är utmanande för kyrkan och de bakomliggande orsakerna till medlemstappet är mångfasetterade. 

Den som vill fördjupa sig i problematiken kan med fördel ta del av analyserna i kyrkans senaste fyraårsberättelse "Religion till vardags och fest". På drygt 300 sidor beskrivs utgående från aktuell forskning läge och trender, andlighet och utmaningar. Boken är en verklig guldgruva för den som vill se vad som rör sig under ytan i den finländska folksjälen.

Den evangelisk-lutherska kyrkan dominerade under lång tid det finländska samhället. Kyrkotillhörigheten låg ännu i början av 2000-talet på närmare 90 procent, och så gott som alla döptes, konfirmerades och jordfästes av en luthersk präst. Kyrkan erbjöd en övergripande existentiell tolkningsram och dess riter vid viktiga passager i livet, kompletterat med den årliga julkyrkan, formade gemene mans andlighet. I dag, 20 år senare, ser den religiösa kartan annorlunda ut.

"Vi befinner oss i en kulturell brytpunkt där religiositet och kyrkotillhörighet av en majoritet upplevs som en socialt atypisk identitet."

 

Finländarnas förhållande till religion och andlighet har förändrats snabbt under de senaste åren. I enkäten European Values, som undersöker inställningen till religion ur ett europeiskt perspektiv, uppger bara cirka hälften av finländarna att de uppfattar sig som religiösa, medan närapå lika många betraktar sig som icke-religiösa. Det här innebär att vi befinner oss i en kulturell brytpunkt där religiositet och kyrkotillhörighet av en majoritet upplevs som en socialt atypisk identitet. 

I de yngre åldersgrupperna födda efter mitten av 1960-talet har brytpunkten de facto redan passerats. För dem är icke-religiositet i allt högre grad det ”nya normala” medan medlemskap i ett samfund upplevs som avvikande. Det är också följderna av det här som vi nu ser i snabbt sjunkande dopsiffror. I Helsingfors döps i dagsläget endast 40 procent av de nyfödda. När man tidigare behövde förklara varför man inte döpte sitt barn är situationen i dag den motsatta. Medlemskap i ett samfund eller beslutet att döpa sitt barn kräver ett medvetet val som dessutom måste motiveras i familje- och vänskapskretsen. Den traditionella folkkyrkligheten ersätts mer och mer av ett individualistiskt val där man utgående från personliga premisser antingen väljer eller väljer bort kristen tro och kyrkliga handlingar som till exempel dop och vigsel.

Den förändrade inställningen till andlighet och religiositet syns särskilt starkt hos den yngre generationens kvinnor i Finland. Av kvinnorna i åldern 15–29 år var det endast 23 procent som i den ovan nämnda undersökningen uppgav sig tro på att Jesus försonade människornas synder genom att dö på korset. Motsvarande siffra för männen i samma generation var tio procentenheter högre (33). På den här punkten sticker Finland ut då vi kan uppvisa den mest dramatiska nedgången i hela Europa.

"Ur ett kyrkligt perspektiv är situationen utmanade, då det av tradition har varit kvinnorna som stått för den kristna fostran och traditionsförmedlingen i hemmet."

 

De här resultaten är nya och de behöver följas upp av forskningen för att utreda orsak och verkan. Men ur ett kyrkligt perspektiv är situationen utmanade, då det av tradition har varit kvinnorna som stått för den kristna fostran och traditionsförmedlingen i hemmet. Hur framtiden ser ut i det här avseendet kan vi i dag bara sia om, men det är uppenbart att kyrkan här vandrar i delvis nya och okända andliga landskap där tidigare modeller för kristen fostran inte mera fungerar.

Det finländska samhället har genomsyrats av en stark luthersk kulturell identitet. Mot den bakgrunden är det förvånande att se hur millenniegenerationen (30–39-åringar) känner sig allt mer främmande inför kristna traditioner och det man kunde kalla kulturkristendom. Det intressanta är att det inte handlar om att kristendomen skulle vara för andlig. Tvärtom är en positiv inställning till andlighet utmärkande för millenniegenerationens sökande. Millennialerna påvisar en stor andlig öppenhet, men andligheten definieras och upplevs på ett personligt plan formad av naturupplevelser, i meditation eller avslappningsövningar. Däremot attraheras de enligt forskningen inte alls av den kollektivt-institutionella andlighet som kyrkan representerar.

Sixten Ekstrand har fördjupat sig i den senaste forskningen om den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Foto: Linnea Ekstrand

Sixten Ekstrand har fördjupat sig i den senaste forskningen om den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Den personligt tillägnade och färgade andligheten – om det sedan handlar om mindfulness, yoga eller andra meditationstekniker – utgör både en utmaning och en möjlighet för kyrkan. Den kräver ett nytt grepp. Kyrkan och dess anställda har vant sig vid att undervisa och förkunna, men nu handlar det om att våga sänka garden och föra det andliga och existentiella samtalet på ett personligt plan. Det kräver lyhördhet, öppenhet och en förmåga till dialog också om motpartens andlighet avviker från kyrkans norm. Detta är egenskaper som inte alla av kyrkans anställda har tillägnat sig och som man behöver öva upp om man vill vara relevant som en trovärdig samtalspartner.

Den lutherska kyrkans ställning i det finländska samhället garanterades länge av ett högt medlemsantal. När leden nu glesnar och antalet gudstjänstbesökare går ner måste en nyorientering till. Som tidigare noterats går det inte längre att bygga på ett formellt-kulturellt medlemskap, eftersom detta inte upplevs relevant för de yngre generationerna.

Pietari Hannikainen, som har forskat i de nya gudstjänstgemenskaper som har uppkommit inom den lutherska kyrkan under de senaste decennierna, visar tydligt på sambandet mellan personligt engagemang och växande gudstjänstgemenskaper. Den centrala tankegången i de nya gudstjänstgemenskaper som uppkommit är att kyrkan är en gemenskap och inte en institution. Det här syns bland annat i att deltagarna i hög grad ansvarar för planering och förverkligande av gudstjänsten. Med ökat ansvar ökar även engagemanget i gemenskapen. På den här punkten har inte bara den lutherska kyrkan utan även andra etablerade samfund ett enormt arbete att göra innan till exempel gudstjänsten präglas av delaktighet, engagemang samt andlig och kulturell kontextualitet. 

"Den evangelisk-lutherska kyrkan befinner sig i de flesta avseenden på ett sluttande plan och alltför många parametrar visar neråt."

 

Forskningsresultaten i de undersökningar som ligger till grund för kyrkans senaste fyraårsberättelse "Religion till vardags och fest" talar sitt tydliga språk. Den evangelisk-lutherska kyrkan befinner sig i de flesta avseenden på ett sluttande plan och alltför många parametrar visar neråt. Den här verkligheten delar kyrkan med många andra institutioner, rörelser och politiska partier som kämpar med likartade problemställningar. 

För att kunna visa väg i och orientera sig i det nya andliga landskapet och bli existentiellt relevant för de yngre generationerna behöver kyrkan arbeta på flera plan. För det första måste den finna sätt att konstruktivt hantera olikheter och motsättningar. Kyrkan härbärgerar inom sig allt från stela patriarkaliska synsätt hos de äldre medlemmarna till liberalt-feministiskt färgade andliga tolkningsmönster hos speciellt de yngre generationerna av kvinnor. Att fortsätta det ställningskrig som förts under de senaste decennierna är knappast fruktbart. Vägen framåt måste handla om att söka en samexistens som både bejakar och ger utrymme för en ökad andlig spännvidd. Gräl inför öppen ridå ger inte några poäng och stärker inte förtroendet för kyrkan.

De undersökningar som kyrkans fyraårsberättelse bygger på betonar alla för det andra vikten av den personligt upplevda andligheten. Det handlar om en praktisk spiritualitet som upplevs i naturen, i stillheten och i meditation. I det här avseendet har kyrkan en lång och rik tradition att ösa ur med pilgrimsvandringar, retreater, bön och meditation. Men vågar den låta orden och det rationellt-kognitiva stå tillbaka för den andliga upplevelsen? Och vågar den – tryggt förankrad i sin egen tradition – lita på att människor finner sin egen väg till det heliga?

Kyrkan behöver även – i takt med att medlemstalet sjunker – för det tredje ta frivilligheten till heders igen. I den lutherska kyrkan är det fortsättningsvis i alltför hög grad avlönade anställda som planerar och genomför den största delen av arbetet. En förändring på den här punkten kräver en grundläggande attitydförändring hos de anställda där inte bara en del uppgifter, utan också makten över verksamheter delegeras till frivilliga.

En resa börjar alltid med ett första steg. Utmaningarna är många och allt kan inte göras genast och på alla fronter. För att fortsättningsvis uppfattas som en aktuell och relevant samtalspartner behöver kyrkan nu ta det första steget in i det nya andliga landskapet och möta de människor som lever sina liv där.


Referenser: Religion till vardags och fest. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 2016–2019 (2021), Pietari Hannikainen: Uudet jumalanpalvelusyhteisöt Suomen evankelisluterilaisessa kirkossa (2020).
 

Mest läst senaste veckan