Han är nyss 24 år fyllda och medicine licentiat. Men Rahul Raj kan också titulera sig doktor inom neurokirurgi. I fredags försvarade han sin doktorsavhandling vid en högtidlig disputationsakt på Tölö sjukhus i Helsingfors. Hans doktorsavhandling har titeln: ”Prognostic Models in Traumatic Brain Injury”. Som opponent fungerade en av Europas främsta inom hjärnskadeforskningen, professor Andrew Maas från universitetet i belgiska Antwerpen. Han var unik när han doktorerade när han var 25 år, men i jämförelse är Rahul Raj unikare. Han hade inte fyllt 24 när han lämnade in sin doktorsavhandling för godkännande. Att bli doktor inom en medicinsk disciplin innan man inlett sina specialiseringsstudier är ovanligt. Rahul Raj säger att han hört om en finsk professor inom kardiologi som för länge sedan doktorerade som 22-åring. Om någon tror att Rahul Raj förlorat sin ungdom med att sitta med näsan i studieböcker, har fel. Han har gjort allt det som ungdomar gör, kanske till och med mer, och ändå hunnit sköta studierna framgångsrikt. – Jag är en disciplinerad person. Det lärde jag mig redan innan jag som femtonåring flyttade till Vasa för att spela ishockey i Vasa Sport. När han började i skolan märkte han att han fick höga betyg utan att anstränga sig särskilt mycket. Det var först i andra årskursen i gymnasiet som han blev tvungen att börja läsa mer systematiskt. – Det är viktigt med en bred allmänbildning, men gymnasiets främsta uppgift är att lära elever att tänka. Det gäller i synnerhet i matematik, fysik och kemi. Jag vet inte om jag är så speciellt bra i matematik, men den lärde mig att tänka på ett visst sätt och det har jag haft nytta av i studierna. Hans föräldrar, Bharat och Renu Raj, kommer från Indien. Där värderas goda studieframgångar och en bra position i samhället, i synnerhet då det gäller pojkar. Därför gick det aldrig an att komma hem med dåliga vitsord. Han minns speciellt en gång i grundskolan då han för ovanlighetens skull fick endast en sexa i ett biologiprov om sälar. – Jag började gråta för jag visste att hur i synnerhet pappa skulle reagera när han fick reda på det. Läraren förstod och lät mig skriva om provet. Jag tror att jag skrev fulla poäng. Föräldrarnas inställning om att han alltid kan göra bättre ifrån sig sitter i ryggmärgen fortfarande. – Jag godkänner inget slappande, får jag egna barn någon gång kommer jag att kräva samma av dem som mina föräldrar krävde av mig. Rahul Raj visste tidigt att han skulle bli något inom medicinsk kirurgi. Efter att ha i ett skede övervägt att specia-lisera sig i inre medicin, föll valet slutligen på neurokirurgi. En av hans två handledare, neurokirurg Jari Siironen, hade en stor andel i det beslutet. – Jag är nyfiken och gillar att studera. Som neurokirurg måste man vara bredd på att ständigt lära sig nya metoder och nya tekniker eftersom utvecklingen inom genren är snabb. Men innan dess ska han inleda sina cirka sex år av specialiseringsstudier i februari. Om tre, fyra år räknar han med att vara docent i neurokirurgi.