|

Per-Erik minns sitt äktenskap med amerikanska Pearl – de träffades 1960

Författaren Per-Erik Lönnfors är något av en grand old man inom finlandssvensk journalistik och medieledarskap. Zoom
Foto: Niklas Sandström

Författaren Per-Erik Lönnfors är något av en grand old man inom finlandssvensk journalistik och medieledarskap.

Per-Erik Lönnfors reflekterar i sin senaste bok över sitt långa äktenskap med amerikanskfödda Pearl och vad hon lämnade efter sig när hon gick bort.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

MEMOAR

  • Öppna lådor. Minnen från ett äktenskap. Per-Erik Lönnfors. Förlaget 2021. 212s.

 
Per-Erik Lönnfors, född 1935, är något av en grand old man inom finlandssvensk journalistik och medieledarskap, som har chefat för både Hufvudstadsbladet och Finska Notisbyrån.

Lönnfors är ekonom med både finlandssvensk och amerikansk examen, och har också verkat som diplomat.

Han har skildrat både sitt yrkesliv, sin uppväxt och senare liv i en rad självbiografiska böcker och dessutom skrivit dramatik.

Nu är Lönnfors tillbaka med reflektioner om sitt långa äktenskap med sin amerikanskfödda hustru Pearl, hennes brokiga bakgrund och uppväxt med rötter såväl i det cypriotiska och chilenska som judiska.
Annons

Omslaget till
Foto: Förlaget M

Omslaget till "Öppna lådor. Minnen från ett äktenskap" av Per-Erik Lönnfors.



Det är Lönnfors som håller i pennan, men i långa sjok är det Pearl själv vi hör berätta.

Det hela får sin början då han 2018, tio år efter hustruns bortgång, fattar mod och för första gången öppnar hennes mapp på deras gemensamma dator och hittar dagboksartade episoder ur hennes liv.

Boken är, så som titeln signalerar, en upptäcktsresa bland Pearls kvarlämnade lådor.

Från början skulle boken bara handla om detta, Pearls egen berättelse, men Lönnfors skriver i en prolog om hur hans förläggare övertygade honom om det uppenbara, att han själv var en del av hennes liv och därför måste ingå i berättelsen.

"Och jo, i ett halvsekellångt äktenskap formar bägge parterna varandra och den enes erfarenheter blir därför också den andras."

 

Och jo, i ett halvsekellångt äktenskap formar bägge parterna varandra och den enes erfarenheter blir därför också den andras. Så även om Per-Erik Lönnfors sagt en del av det han berättar nu i sina tidigare böcker är de minnena också relevanta i det här sammanhanget.


Lönnfors själv lär inte gilla att man applicerar ordet "klassresa" på han liv och karriär, men visst är det något av en sådan han gjorde, från uppväxten i vad han själv i en memoartitel kallat för “Svenskatalande sämre folk” till topposter inom medievärlden.

En del av Per-Erik Lönnfors tillbakablickar handlar om ruelsen över att inte ha engagerat sig tillräckligt i sin hustru Pearls flerfaldiga utmaningar.
Foto: Niklas Sandström

En del av Per-Erik Lönnfors tillbakablickar handlar om ruelsen över att inte ha engagerat sig tillräckligt i sin hustru Pearls flerfaldiga utmaningar.



Karriären krävde sin tribut, och en del av Lönnfors tillbakablickar handlar om ruelsen över att inte ha engagerat sig tillräckligt i Pearls flerfaldiga utmaningar – hon var inte bara hustrun och modern som höll allting rullande samtidigt som hon skapade en egen yrkeskarriär, hon levde också i en kulturkrock mellan sin amerikanska uppväxt och det finlandssvenska och finska.

De två träffades under under Lönnfors utbytesår i USA 1960, gifte sig året därpå och flyttade efter ytterligare ett år till Helsingfors.

För Pearl var det en dramatisk kulturkrock och nedväxling från den amerikanska livsstilen. Levnadsstandarden i Finland släpade långt efter, speciellt för en ung mindre bemedlad familj, och Lönnfors beskriver ett liv utan vare sig kyl, frys, tvätt- eller diskmaskin, för att inte tala om egen telefon.

Men Pearl var uppenbart anpassningsbar och uthärdade den tuffa början på livet i Finland och byggde en karriär som språklärare och dito -granskare, och hade ett viktigt andningshål i umgänget med andra amerikanska kvinnor bosatta i Finland, och en skrivgrupp de bedrev tillsammans.

Det var i det sammanhanget hon bearbetade sina minnen, mottot var “Remembering together”. Att minnas tillsammans kan vara både kreativt och terapeutiskt.


Pearl Evans släktbakgrund är, likt många amerikaners, en smula invecklad.

Hennes far Pavlos Charalambos Evangelides – senare Paul Evans – kom till USA som cypriotisk invandrare 1930. Modern Molly Janowitz, var judinna uppvuxen i New York-stadssdelen Bronx.

Vid tiden för förlossningen avlägsnades en stor tumör från Mollys mage. Tio månader senare gick hon bort.

"Min pappa och jag klarade oss på något sätt tillsammans under två år, med stor kärlek till varandra", skriver Pearl.

Två år senare gifter fadern om sig med chilenskfödda Celinda Carmen Morales de Guerrero.

"Från den dagen blev Celinda min mor. Hon ville inte berätta för någon att hon inte var min biologiska mor, eller åtminstone är det så jag minns det. Kanske det var för att min mor var polsk jude, och att hon ville skydda mig."

"Pearl minns en mycket strikt uppväxt med många förbud och begränsningar satta av modern."

 

Pearl minns en mycket strikt uppväxt med många förbud och begränsningar satta av modern. Den rigida latinamerikanska familjekulturen stod i bjärt kontrast mot hennes vänners fria amerikanska uppfostran.

Under hela sitt liv hemma, tills hon gifte sig 22 år gammal, måste hon be om tillåtelse ifall hon ville göra något efter skolan eller under veckosluten.

Och, minns hon – det första svaret var alltid nej. Pearl beskriver sig som en onödigt överbeskyddad snäll flicka. Trots allt beskriver hon en kärleksfull uppväxt där hon är tacksam för mycket Celinda gav henne.


Pearls judiska bakgrund ger Per-Erik Lönnfors anledning att reflektera över den finlandssvenska antisemitismen och hur han tvingas rannsaka sina egna fördomar och den okunskap om judendom och antisemitism han vuxit upp med.

Ett uppvaknande skedde redan medan han vistades i USA då han genom Pearls släktingar kom till insikten om att alla judar ingalunda är vare sig rika eller akademiskt utbildade.

"Mina egna enkla fördomar skalades så småningom av, en efter en, som när man skalar en lök, säkert utan att jag någonsin kommit till den innersta kärnan", medger Lönnfors.

"Öppna lådor" är också en vemodig betraktelse om hur sorg och saknad ändrar karaktär, men alltid finns kvar också tio år sedan ens partner gått bort, och en reflexion över hur Per-Erik Lönnfors inlärda mansroll inverkat på honom som make och fader.

Och, som alltid då något lämnat Lönnfors dator, är språket njutbart med sina bara till synes enkla formuleringar.

Mest läst senaste veckan