Det har spelats revy i lokalen i Koskeby sedan 1958. Årets revy är den femtioandra i ordningen. I år för ett litet gäng revytraditionen och kulturarvet vidare.
De flesta människor har någon gång befunnit sig på en plats eller varit med om en händelse som känns bekant. Man får en vag förnimmelse av att det är fråga om något man upplevt tidigare. Fenomenet kallas déjà-vu.
För tre år sedan satte Vörå uf upp revyn ”Lull-Lull – en revy med extra allt”. På grund av coronapandemin hann gänget endast ge premiärföreställningen. I den nu aktuella revyn har man klokt nog använt sig av flera av de fenomenala sketcher och sånger som ingick i revyn 2020.
Den som sett tidigare revyer i Vörå känner igen flera rollkaraktärer. Niklas Svartbäck återkommer som Seppo i sällskap med den trånande transvestiten (Victor Ohlis). Radarparet Svartbäck och Ohlis, vilka båda medverkar för nittonde gången och som har en fantastisk mimik och kroppsspråk, stiftar publiken bekantskap med på nytt i rollerna som de gamla väninnorna Majlis och Gunlis.
Vörå-Stina, en parodi på SVT:s Mat-Tina, kockar både på dialekt och engelska, tack vare att programmet direktsänds live över hela världen med 5G-nätet. Stina förespråkar återbruk och passar på att tömma frysboxen. Förrätten består av klimpsoppa från 1998, huvudrätten av grannens kanin som han slog ihjäl 1995 och efterrätten av blåbär som plockats vid Kalapää träsk 1986 och i vilka spåren av Tjernobyl finns kvar.
När Victor Ohlis gör entré som Singel Stefan, en man som känner sig lika ensam som en Maxmobo på Vörådagarna, gapskrattar publiken. Trots att han planerat en erotisk landsbygdsperformance, för vilken han inte fått stöd av Svenska Kulturfonden, tycker man inte synd om singelmannen.
Revynumret ”Heta diskussioner”, som återkommer både i den första och den andra akten, är närmast farsartad. De heta diskussionerna mellan paret leder till en del missförstånd.
Välfärdsområdet är naturligtvis också på tapeten i ett par nummer som väcker både tankar och frågor. Blir vi tagna på allvar? Hur länge måste vi vänta i vårdkön? Hur långt hinner håret respektive skägget växa innan det blir vår tur att få vård?
Och hur är det egentligen med så kallad alternativ medicin? Hjälper den mot tungmetaller och demoner i kroppen när chakran är i obalans? Svaren på de frågorna får vi i den fartfyllda och dråpliga sketchen ”Hälsohuset”.
Sånginslagen, till den förinspelade musiken, är njutbara. Det är även dräkterna och den stundtals överraskande scenografin. Kvantitet och kvalitet går inte alltid hand i hand. Det är årets Vörårevy ett bevis på.
I revyn medverkar endast sex personer på scenen. Men det de gör är kvalitativt högt. De bjuder på en perfekt scennärvaro, högt tempo, både tänkvärda, något vågade och överraskande pärlor samt dans och andra närmast akrobatiska nummer.
Scenbytena går snabbt och smidigt, bland annat tack vare att en del sketcher utspelar sig på en sidoscen och en del till och med mitt bland publiken i den fullsatta salen.