Det var inte mycket som blev oklart när Stor­britanniens premiärminister Theresa May stakade­ ut målsättningarna för EU-reträtten. Den sker enligt­ en tolvpunktsmodell. Med EU och den inre­ marknaden vill Storbritannien fortsätta inom ­ramen för ett frihandelsavtal.

Globalt ska Stor­britannien bli en aktör som alla vill samarbeta med. Gränsen, den ska britterna i fortsättningen ha full kontroll över. I praktiken innebär det att flödet in och ut av varor, kapital och framför allt människor övervakas och styrs. Krävs det införs tullar.

Det är en offensiv strategi som britterna valt för sitt utanförskap. Premiärminister May betonade dock att även om Storbritannien lämnar EU är britterna även i fortsättningen en viktig del av Europa.

Det blir en ”hård” brexit, det vill säga betal­ningarna till EU upphör och det brittiska öriket ska stå på egna ben. I fokus är ett starkt och mäktigt Storbritannien, vilket även innebär att sam­arbetet mellan England, Skottland, Wales och Nordirland stärks.

Att stå utanför EU har sina fördelar, anser May. Hon lyfte fram att Storbritannien egentligen inte­ riktigt passat in i EU, att Storbritannien med sina­ 65 miljoner människor är starkt och intressant nog att klara sig på egen hand. Hon lät förstå att EU hållit Storbritannien tillbaka från att utnyttja den fulla­ potential globalt som landet har. Nu ska den ­potentialen nyttjas till fullo. Starka handels­relationer ska knytas med de stora marknaderna. Hon nämnde länder som Kina, USA, Brasilien och Indien. EU verkar hon ta för givet.

Britterna och premiärminister Theresa May har sagt hur de vill ha det. Följande fråga är om omvärlden tycker lika, om EU accepterar britternas villkor och vilka konsekvenser splittringen ­leder till?

På fredag svär Donald Trump en ed som innebär att han blir den kanske mäktigaste ledaren­ i världen. Det finns dock andra som tävlar om den titeln. Som första utrikespolitiska uppdrag ska Trump, enligt Sunday Times, träffa Rysslands president Vladimir Putin.

Trump ska diskutera­ kärnvapen och känna Putin på pulsen. Skådeplats för mötet mellan de två kanske största politiska­ ­gladiatorerna är Reykjavik, i gammal Ronald Reagan och Michail Gorbatjov-anda (Reykjavik summit­ 1986).

Theresa May hoppas säkert att hon står högt på listan över beslutsfattare som Trump vill träffa.­ Det skulle inte förvåna om Trump valde att rikta ett ­besök till London för att visa att han gillar britternas beslut att lämna EU. Trump har i olika samman­hang låtit förstå att han anser att EU fortsätter att splittras och att länder vill ha en egen identitet.

Britternas självstyre innebär att de stänger sin gräns. Theresa May påpekade tydligt att Stor­britannien är och ska vara ett mångkulturellt land, men vem som sätter sin fot på brittisk mark, det ska britterna bestämma själva.

Det är beräknat att det krävs två år av förhandlingar och diskussioner innan Storbritannien är fri från EU. Förhandlingarna inleds i en tid när USA och Trump ska börja positionera sig på den globala­ marknaden. Trumps protektionistiska tanke­gångar har redan fått den europeiska och framför allt tyska bilindustrin att se över sin strategi för att undvika att tappa mark på den viktiga amerikanska­ marknaden.

Theresa May säger att britterna inte vill att EU ska splittras, att EU och Storbritannien ska vara bästa vänner. Belgaren Guy Verhofstadt, som deltar i förhandlingarna från EU:s sida, var inte sen med att kommentera att britterna inte kan fort­sätta med att plocka ”russinen ur kakan”.

Theresa May försökte i sitt tal vara bestämd, men samtidigt säkerställa att britterna inte hamnar i kylan. Hennes offensiva tal öppnade spelet. Det är självklart att Storbritannien är en viktig del av ­Europa. Men låter EU Storbritannien gå utan konsekvenser?

Britterna får betala ett pris, men även EU får betala ett pris. Hur högt priset blir, det bestäms i de förhandlingar som inleds.

Hämnd ska inte få styra förhandlingarna. Stor­britannien är en viktig del av Europa, det bör vara utgångspunkten.