I går var ett politiskt parti en rörelse med en enda ideologi som skulle kommuniceras ut till väljarna. Budskapet gick hem i ett läger medan det ratades i ett annat.

På det sättet garanterade demokratin att var och en kategori i samhället skulle få in sina egna intressebevakare i beslutande organ.

Allt det där verkar vara historia.

I dag har ett och samma politiska parti tack vare de sociala medierna helt nya möjligheter att rikta olika budskap till olika kategorier av väljare. Och vissa politiska krafter utnyttjar redan fullt ut till buds stående möjligheter att anpassa budskapet till mottagaren, eller – uttryckt med ett annat ord – individoptimera det politiska budskapet.

Metoden var ett av de trick som gav Donald Trump i USA tillträde till världens mäktigaste post. Därför kan vi vänta oss att våra egna partier nu gör allt för att kopiera det som på sina håll upplevs som ett framgångskoncept.

Svenska Yle publicerade nyligen (29.9) en artikel om den här typen av skräddarsydd reklam på Facebook. I den avslöjades bland annat att både Vänsterförbundet, De gröna och presidentkandidaten Sauli Niinistö använder sig av spårningskoder eller så kallade Facebook-pixlar på sina webbplatser respektive sin kampanjsida.

En Facebook-pixel är en källkod som tar kontakt med Facebooks servrar och matchar besökaren med en specifik Facebookanvändare. Denna kod hjälper sedan partiet att rikta reklam till personen ifråga, på ett anonymiserat sätt.

Koden anses som ett oslagbart verktyg för den som vill skapa budskap som är relevanta för en liten grupp människor. Riktad reklam är självklart en hundra gånger effektivare marknadsföring än statiska pappersplanscher som klistras upp på valreklamställningar på torget.

Enligt Svenska Yle hade kampanjen kring presidentkandidat Donald Trump tillgång till hundratals olika sajter, varav en del levererade helt falska nyheter. Facebook noterade när en person surfade in på sajterna i det skapade nätverket, och vilken artikel som tilldrog sig intresset.

Det bäddade i sin tur för Trumps kampanjarbetare att rikta nya artiklar i samma anda mot besökaren i fråga.

Med dagens teknik går det också att segmentera ett budskap. Ett budskap kan riktas till ett välbärgat område medan ett annat budskap kan spridas i ett område med mindre bemedlade människor.

Det finns även möjligheter att analysera mottagarens personlighet och den vägen skräddarsy ett budskap som går hem i vissa läger. Vårt personliga beteende på webben avslöjar en hel del om vad var och en av oss är intresserade av.

Genom att bombardera rätt målgrupp med rätt budskap kan människor omvändas, enligt en droppen urholkar stenen-princip.

Men var ligger det skräddarsydda och individanpassade marknadsföringsbudskapet på den etiska skalan?

Jo, då det gäller politik har flerdimensionella budskap alltid betraktats som etiskt förkastliga. Ett parti med Janusansikte är rätt och slätt inte trovärdigt.

Det är förmodligen av den anledningen som de utpekade aktörerna i Svenska Yles artikel försöker förringa sin egen användning av spårningskoder. Den som överdriver sin användning av moderna verktyg för riktad reklam kan anklagas för ren och skär manipulering och hjärntvätt.

Demokratin är inte betjänt av kameleontpartier som hjärntvättar och manipulerar oss. Demokratin behöver partier som utgående från en egen genomtänkt ideologi får olika grupper av väljare övertygade om att deras politik är bäst.

Kommer vi att ha sådana partier efter att massmediekrisen har skördat tillräckligt många offer och manipulativa webbsajter successivt har tagit över den roll journalisterna har haft?

Svar nej.

Se här är ytterligare en anledning för var och en av oss att försöka lindra effekterna av den massmediala krisen.

Journalister ska inte bara bevaka makten, de behövs också för att belysa makthavarnas manipulation av väljarna.