Niinistö oroas av att de ungas känsla av hot kommer inifrån vårt eget samhälle. Många unga känner oro för den egna utkomsten, för en bristande jämlikhet och för invandringen. Niinistö efterlyser empati, en förståelse och respekt för medmänniskan och genom dessa instrument den förbindelse eller den gemenskap som förståelsen och den omsesidiga respekten skapar.
Det kan behöva sägas. Likaså är det viktigt att höra att alla unga är värda att få en äkta möjlighet att stiga in i arbetslivet.
Det andra guldkornet gällde funderingarna kring kvinnornas roll i utvecklingsländerna. President Niinistö påminde om vilken stark roll som kvinnorna har haft i Finlands historia och menade att mänskligheten inte har råd att inte ta vara på den resurs som kvinnorna utgör.
Att kvinnan i många sammanhang är en underutnyttjad resurs kan heller inte sägas för ofta eller för tydligt. Niinistös tal var oförutsägbart både när det gäller ungdomarna och kvinnorna
Resten av talet tangerade väntade temaområden. Niinistö har ju rätt i att EU:s och FN:s roll i världspolitiken har minskat, men knappast kommer någon att nappa på de finländska konsulttjänster som Niinistö erbjuder världssamfundet i kölvattnet efter den tekniska utvecklingen.
Det finns också många andra länder än Finland som har stenkoll på den tekniska frammarschen som framöver radikalt kommer att förändra synen på arbete och förutsättningarna för konkurrens. Ett och annat Slushevenemang kan väcka de unga finländarnas intresse att bli entreprenörer, ja, men dessa evenemang kommer ändå knappast att placera Finland i täten för världsutvecklingen.
Efter varje årsskifte uppstår en diskussion om huruvida traditionen med en nyårstalande president är berättigad eller inte. Svaret har en koppling till den funktion som vi förknippar med presidenten.
Uppfattar vi honom som en opinionsbildare och värdeledare är det på sin plats att han någon gång får uttrycka sig utan journalistiskt filter, och gärna då i ett direktsänt tv-tal. Det är alltid intressant att ta del av vad presidenten säger, hur han säger det och vad han väljer att inte säga i sitt tal.
Till exempel blev en del finlandssvenskar också i år besvikna över att presidenten inte sa något alls om svenskan i Finland, eller finlandssvenskarna. De hade passat bra att sätta in en mening om svenskan i avsnittet om mobbningen, diskrimineringen och känslan av otrygghet.
Att han valde att inte göra det kan bero på att det hade uppfattats som kritik av den sittande regeringen. Sauli Niinistö må tänka vad han tänker, men han har också i tidigare nyårstal aktat sig noga för att säga någon ofördelaktigt om regeringen.
Uppfattar vi den sittande presidenten som en presidentkandidat bland många ska han självfallet inte tv-tala. Men Niinistö kan på intet vis anklagas för att ha utnyttjat nyårstalet som ett led i sin presidentvalskampanj.
Statsvetaren Göran Djupsund hänvisar i en Yleintervju (1.1) till presidentens förändrade maktbefogenheter och menar att det är kanske onödigt av presidenten att nyårstala om fenomen han ändå inte kan påverka.
- I stället är det kanske statsministern som borde hålla talet. Statsministern har ju den formella makten att komma åt ganska många problem i vårt land, säger Djupsund.
Djupsunds uttalande förvånar med tanke på den enorma genomslagskraft ett tv-tal ger. Att statsministern är en partipolitisk kraft som utnyttjar en sådan möjlighet till egen fördel såg vi ju då Juha Sipilä i början av sin mandatperiod av någon outgrundlig anledning tilläts hålla sitt dramatiska och maximalt överdrivna tv-tal om Kris-Finland.
Mot den bakgrunden är det nog läge att hålla skillnad på presidentens som hela folkets ledare och statsministern som en företrädare för den politiska konstellation som för tillfället leder landet. Den senare aktörens tv-uttalanden ska nog helst filtreras via en tv-journalist.
Två av de andra presidentkandidaterna, Pekka Haavisto (Grön) och Laura Huhtasaari (Sannf), tog också tillfället i akt att hålla varsitt nyårstal. Haavisto tog i sitt tal fasta på Lucina Hagmans pionjärinsatser för Marthaförbundet, kvinnosaksförbundet och den första finskspråkiga samskolan medan Huhtasaari sa att hon vore beredd att tillsätta en sanningskommission för 1990-talets bankkris.
Huhtasaari valde också att kopiera Donald Trumps tilltag att smutskasta de etablerade medierna:
- Var modiga. Fatta ert röstningsbeslut från rent faktabord. Låt inte de uppfattningar som har skapats av medierna påverka!
Det här gör Huhtasaari tydligen väl medveten om att misstron mot etablerade medierna har god klangbotten i de populistiska vattnen hon fiskar i.
Medan den sittande presidenten lämpligen kan nyårstala till en stor tv-publik ska presidentkandidaterna, som sig bör, nöja sig med att nyårstala till en betydligt mindre publik på webben.