Sverige, sedan jul:
• 29 december: En polisbil exploderar utanför polisens lokaler i centrala Malmö. Ingen person skadas.
• 31 december: En man i 20-årsåldern blir skjuten till döds i ett garage i Rinkeby.
• 7 januari: En man i 60-årsåldern omkommer i en explosion vid tunnelbanestationen Vårby gård, söder om Stockholm, vid 11-tiden. Den förbipasserande mannen plockade upp en handgranat från marken.
• 8 januari: En man i 25-årsåldern avlider av sina skador sedan han blivit beskjuten på en restaurang i Rinkeby.
• 12 januari: Två personer skottskadas på en pizzeria i Uppsala.
• 14 januari: En man i 30-årsåldern skottskadas i Rissne centrum i Sundbyberg vid midnatt och avlider på sjukhus.
• 14 januari: En 21-årig man skjuts till döds i Malmö.
Det är nyhetsbyrån TT som sammanställt den dystra statistiken.

På bara fyra dagar kring veckoslutet dödades tre och skadade två i skjutningar runt om i Sverige. I samtliga fall handlar det om så kallat gängrelatarat våld; uppgörelser mellan kriminella ligor.

Den svenske inrikesministern Morgan Johansson (S) beskriver i Helsingin Sanomat (17/1) ett Sverige där den organiserade brottsligheten ökat under nästan två decennier och förvärrats de senaste åren då de kriminella kommit över fler vapen.

Gängen lever på narkotikahandel och omsätter en del av pengarna i vapen.

"När det uppstår konflikter skjuter de helt enkelt på varandra", säger Johansson.

Det låter som om man flyttat 20-talets Chicago till lilla Sverige.
Morgan Johansson nämner inte det uppenbara; vikten av att motarbeta social utslagning och trygga välfärdssamhället med alla sina skyddsnät.

De senaste veckornas skjutningar har – som sig bör – fått stor medial genomslagskraft och ytterligare spätt på rädslan för att bli utsatt för brott. Ändå utgör det ett marginellt fenomen, enligt HS handlar det i till exempel Malmö med sina 300.000 invånare om en grupp på kring 200 personer.

"Marginell" ska inte tolkas som betydelselös eller ofarlig, inte ens då offren finns inom de egna kriminella kretsarna. Inget berättigar ett mord och varje skjutning är en för mycket. Dessutom finns alltid risken att utomstående, helt oskyldiga personer drabbas, som den stackars man som plockade upp vad han trodde var en leksakshandgranat.

Gängmedlemmarna är i regel unga, i åldern 16–25 år och kommer från vad Johansson kallar "sårbara" förorter med överrepresentation av sociala problem och brottslighet.

Han får frågan huruvida det finns en koppling mellan kriminalitet, invandring och integration men svarar att kopplingen finns mellan arbetslöshet, segregerade bostadsområden och kriminalitet.

I Sverige tilltog problemen på 1990-talet då människor flydde ett krigsdrabbat Balkan och kom till ett Sverige med hög arbetslöshet. Det var då gängen uppstod, säger Johansson.

Det Sverige misslyckats i, och som man nu vill råda bot på med ny lagstiftning, är mångfalden i bostadsområdena; "problemförorter" där arbetslöshet och sociala problem koncentreras är bra grogrund för kriminalitet.

Johansson ger Finland tre råd:
• Kväs gängbildning i sin linda.
• Skärp lagstiftningen om brott som gängledarna ägnar sig åt. "De här människorna måste helt enkelt får bort från gatorna och bakom lås och bom", säger Johansson.
• Satsa på mjuka medel, insatser från socialvården har enligt Johansson bidragit till färre skjutningar i såväl Malmö som Södertälje.

Samtidigt ska man ha sinne för proportioner – skjutningarna är visserligen spektakulära, men antalet offer för brott mot liv är mindre i Sverige än i Finland. Åren 2002–2012 som täcks av statistik från Eurostat begicks varje år fler brott mot liv i Finland än i Sverige trots det mindre invånarantalet.

Gängbrottslighet bekämpas bäst innan den uppstår. Morgan Johansson nämner inte det uppenbara; vikten av att motarbeta social utslagning och trygga välfärdssamhället med alla sina skyddsnät.

Polisen ska inte stå ensam i kampen mot gängkriminalitet.