Fake news, så klart. Nyheten i tisdagens ÖT handlade om finländska hamnar och den strejk transportfacket AKT och Sjömansunionen utlyst, men belyser den maktpositionen olika fackförbunden besitter och inte besitter.
Yrkesgrupper i nyckelposition har möjligheter att påverka som inte tillkommer andra.
Yrkesgrupper i nyckelposition har möjligheter att påverka som inte tillkommer andra. Mogna läsare minns Sjömansunionens legendariska ordförande, syndikalisten Niilo Wälläri (1897–1967) som – i alla fall enligt en urban legend – regelbundet såg till att ta ut isbrytarbesättningarna i strejk när isvintern var som värst. AKT har tidvis gjort sitt bästa för att leva upp till traditionen.
Strejken skulle börja den 29 januari, och om arbetsgivaren skulle försöka låta göra strejkbelagt arbete skulle AKT och Sjömansunionen omedelbart svara med stödstrejker. Enligt Helsingin Sanomat handlar detta om lagliga strejker som anmälts till riksförlikningsmannen.
Konflikten handlar om AKT:s rätt att teckna kollektivavtal för kranförare och hamnövervakare. Enligt Ilta-Sanomat (18/1) handlar det om mellan 25 och 45 personer.
Dessa lyder nu under ett avtal tecknat av Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL. Avtalet gäller oavsett om de anställda själva gått över till AKT. HS betecknar i sin analys konflikten som en maktkamp mellan de två förbunden och ett försök av AKT att fiska nya medlemmar.
Som Ilta-Sanomat skriver skulle detta ge AKT förhandlingsmonopol för alla hamnanställda, men FFC:s arbetsavtalschef Annika Rönni-Sällinen vill – också i Ilta-Sanomat – tona ned den aspekten med tanke på att det handlar om en så liten grupp. Enligt henne handlar det helt enkelt om en grupp som vill förbättra sin ställning med ett nytt avtal eftersom de är missnöjda med nuläget.
Det kan finnas ett uns av sanning i vad Rönni-Sällinen säger, och hamnövervakarnas ställning är i gungning, till exempel i Jakobstads hamn har arbetsgivaren ersatt en del av dem med personal från ett vaktbolag.
Frågan är ändå om AKT har sinne för proportioner i den här frågan. Hur ansvarsfullt är det att lamslå utrikeshandeln för en konflikt om några dussin hamnarbetare, speciellt om det i grunden handlar om en revirtvist mellan två konkurrerande förbund?
JHL:s branschchef Håkan Ekström talar i HS om att medlemsfiske av det slag som AKT ägnar sig åt "tyvärr har ökat" men vill inte avslöja hur hand förbund kommer att agera, bara att man väljer "ett annat sätt att förhandla och påverka" och att man inte har behov av att göra detta i offentligheten.
Men, som också HS slår fast, har förbunden svårt att öppet vädra sin ilska på grund av trycket på att de fackliga leden ska hållas obrutna.
Ändå måste AKT:s aktion vara ett rött skynke för de exportförbund som är beroende av att hamnarna hålls öppna.
Förbundstillhörigheten eller lönenivån för några dussin kranförare och hamnövervakare är inte en fråga av den digniteten att man ska riskera lamslå exporten, och också för arbetsgivaren är detta mera en fråga om principer och prestige än reda pengar. Därför är det all anledning för berörda parter att slå sig ned och lösa frågan innan man går till så drastiska åtgärder som en strejk
Samtidigt belyser konflikten, som vi tangerade i början av ledaren, olika gruppers ojämlika möjligheter att driva sin sak med kampåtgärder. En strejk som inte har allmänhetens förståelse drar också mattan under åtgärder som skulle uppfattas som berättigade. Strejkvapnet ska användas med urskiljning.
Det är mycket länge sedan vi hörde någon använda uttrycket "solidarisk lönepolitik".
Korrigerad 19/1 klockan 13:30 Ersatt en formulering om att arbetsgivaren i Jakobstad vill ersätta en del av hamnövervakarna med personal från vaktbolag med "har ersatt".