Måndagskvällen svenskspråkiga presidentvalsdebatt i Yle Fem på måndagskvällen kommer förmodligen att spela en avgörande roll för hur de finlandssvenska rösterna faller i söndagens presidentval.

Därför kände sig SFP:s Nils Torvalds mer eller mindre tvungen att korrigera sin tidigare något krystade förklaring till varför han har låtit bli att besvara frågan om den obligatoriska svenskan i Yles valkompass. Tidigare har han sagt att frågan var fel ställd, nu heter det att han fyllde i formuläret i en bil och att han helt enkelt glömde att besvara frågan.

Båda förklaringarna äger säkert sin giltighet, men den senare framstår som mer avgörande än den tidigare. Torvalds senkomna ärlighet kan eventuellt bespara honom en del röstspill som den tidigare krystade förklaringen höll på att förorsaka.

Frågan om svenskan och skolsvenskan är central för de finlandssvenska väljarna. Det vet också de andra presidentkandidaterna som ansträngde sig till det yttersta för att rada fram vettiga argument för varför skolsvenskan behövs. Centerns Matti Vanhanen överraskade positivt med ett välövertänkt resonemang om svenskan som en angelägenhet för alla finländare, men också Paavo Väyrynen förtjänar ett guldmärke för sin tanke om svenskan som en nordisk dörröppnare.

Väyrynens resonemang om Norden fick också i gång Sauli Niinistö som uppfattar svenskan som en viktig, nordisk identifikationsfaktor. Laura Huhtasaari (Sannf) blev, föga oväntat, en enda som i linje med Sannfinländarnas antisvenskhet flaggar för frivillig skolsvenska.

De grönas Pekka Haavisto blottade sin okunskap genom att tala om svenskan som ett minoritetsspråk. Han såg rätt skamsen ut då statsvetaren Kimmo Grönlund efter avslutad språkdebatt upplyste honom att svenskan i Finland har status som nationalspråk, ingalunda som något minoritetsspråk.

Men om skolsvenskan har varit Nils Torvalds akilleshäl under presidentvalet ska Sauli Niinistös svaga punkt sökas inom flyktingpolitiken. Niinistö har i dag en aning svårt att förklara att han i tidigare tal har talat om en okontrollerad folkvandring, om en hotande kollaps för värdesystemets del och att de internationella konventioner som har bundit Finland till åtaganden i flyktingfrågan har tillkommit under andra omständigheter.

Men om skolsvenskan har varit Nils Torvalds akilleshäl under presidentvalet ska Sauli Niinistös svaga punkt sökas inom flyktingpolitiken.


I det aktuella presidentvalet har Niinistö gjort sitt bästa för att tvätta bort denna stämpel som flyktingmotståndare. I måndagens debatt upprepade han sina tidigare uttryck för humanism, men han tillade att liknande "situation" som den som utspelade sig år 2015 inte längre kan uppstå efter att EU har vidtagit åtgärder.

Med andra ord verkar det som om Niinistö är rätt tillfreds med att EU:s ansvar för världens flyktingar inte omfattar mer än 3,5 procent och att Finlands andel är så liten som 0,03 procent. Frågan om att utvecklingsländerna, varav en stor del är mycket fattiga, bär ansvar för hela 84 procent av världens flyktingar kom inte ens på tal under Yle Fems presidentvalsdebatt.

Till Niinistös försvar kan sägas att han nickade instämmande då man i debatten förde på tal folkvandringens potential som en arbetskraftsreserv. Men Niinistö verkar inte ha intresse av att aktivt välja sida i flyktingfrågan, förmodligen för att han är medveten om att en stark markering för en liberal hållning stöter bort väljare i det andra lägret.

En av debattkvällens höjdpunkter blev ändå den roande diskussionen om feministisk utrikespolitik, som initierades av SDP-kandidaten Tuula Haatainen, men som satte myror i huvudet många av medkandidaterna. Debattledararnas fråga om vilka av kandidaterna som uppfattar sig som feminister fick inte många manliga händer i luften.

Till exempel ville både Vanhanen och Niinistö hellre tala om jämställdhet och kvinnors betydelse för världsfreden. Niinistö upprepade många gånger namnet på den globala organisation i vilken han själv är med och som framgångsrikt jobbar för kvinnors rättigheter.

Men som några feminister vill Niinistö och Vanhanen inte framstå. En sådan ståndpunkt kan eventuellt bli belönad med finska röster samtidigt den kan beröva kandidaterna på en del potentiella finlandssvenska röster.

Finland och Svenskfinland är trots allt lite olika världar.