I samband med att regeringen sjösatte sin aktiveringsmodell har vi haft anledning att återkomma till debatten om digitaliseringens inverkan på arbetslivet. I och med att vissa funktioner och arbetsmoment robotiseras kommer tyngdpunkten för det mänskliga arbetet att förskjutas.
Allmänt taget har dialogen om digitaliseringen fokuserat mer på möjligheterna än på hoten samt mer på samhällskollektivets tillämpningar än digitaliseringens konsekvenser för individen. Till fördelarna hör ju att digitalisering öppnar upp för rationalisering och att de nya sociala medierna har gett ensamma människor ett helt nytt sammanhang och ett livsinnehåll som inte fanns tidigare.
Men än har vi i debatten inte riktigt velat prata om de stora hoten med digitaliseringen, däribland det att individen håller på att ledas in i nya beroendeformer. Överdrivet dataspelande klassificeras redan som en sjukdom och det lär knappast dröja länge innan vi också talar om mobilberoende som en av de större folksjukdomarna.
Vi lever i det eviga nuet. Behovstillfredsställelsen förväntas vara omedelbar.
Så formulerar sig Peter Wolodarski i en angelägen kolumn i Dagens Nyheter (22.1). Han tänker på hur smarttelefonen och de sociala medierna har börjat påverka våra liv.
Han reflekterar över alla de timmar som slösas bort på meningslöst pillande på mobilen och hur fokuseringen inverkar och till och med inkräktar på våra liv.
Mejlkollen, googlandet, statusuppdateringarna och kontrollen av hur många som har gillat. Wolodarski talar om en enkel och imaginär bekräftelsekultur som fungerar som gratisgodis dygnet runt.
Många vittnar om abstinens de gånger de ofrivilligt hamnar in i en mobilfri zon. I alla beroenden krävs det disciplin och karaktär för att upphöra med ett invant beteende.
Stefan Fagerlund, lärare på Base Camp, vittnade i ÖT för en tid sedan (16.1) att de unga i dag beter sig annorlunda än för tio år sedan. Startsträckan till en äkta, mänsklig kommunikation är längre än förut.
Men problemet gäller definitivt inte bara de unga. Tittar dig omkring en vardag på ett café, i en väntsal eller på ett torg och du upptäcker en massa människor som står och sitter med näsan i smartmobilen.
Betrakta småbarnsmammorna som promenerar med sina barnvagnar. Många av dem har större fokus på mobilen än barnet.
Människor i medelåldern är inte bättre. Under de allra senaste åren har allt fler människor under en allt större del av dygnets timmar valt att prioritera den virtuella verkligheten före de fysiska verkligheten.
Orsaken lär vara att uppkopplingen ger positiva kickar, åtminstone i början. Varje klick eller uppmuntrande kommentar utlöser dopamin i hjärnan och det gör att du automatiskt vill få mer av den typ av stimuli.
Ju mer du får, desto mer kickar kräver du för att bli tillfredsställd. Samtidigt översköljs du av en känsla av att du missar något viktigt om du inte ständigt kollar din mobil.
Enligt olika undersökningar stiger antalet mobilberoende i världen för varje minut och kan redan räknas i hundratals miljoner individer.
Hur kommer det här nya beteendet att påverka människan och vårt samhälle? Mellan arbete och fritid finns i dag inte längre några tydliga gränser.
Ökad stress är en självklar konsekvens, men hur påverkar skärmberoendet de mellanmänskliga relationerna? Hur påverkas äktenskapet och förhållande till barnen om de så kallade ”vännerna” på Facebook och nyhetsbruset på nätet blir allt större tidstjuvar?
Svårt att säga, men livsstilsförändringen kommer garanterat inte att gå spårlöst förbi. Förändringen kommer att påverka vår barnuppfostran, våra familje- och vänskapsrelationer, vår folkhälsa och de samhälleliga vårdkostnaderna.
Till och med vår bildningsnivå kan vara i fara. Hur påverkas skolundervisningen av att en allt större del av undervisningen är digital och eleverna i dag sitter isolerade bakom mobil- och dataskärmar och hörlurar? Hur kan läraren veta om eleven är inloggad på digitala läromedel eller på Snapchat?
Svenska Yle berättade i går om en lärare som har beslutat att förbjuda mobilen under sina lektioner efter att han har märkt hur prestationerna i prov har rasat. Läraren i fråga, Niklas Andersson på Mattlidens gymnasium, säger att han aldrig under sina 30 år som lärare aldrig har sett något som har stört elevernas koncentration i lika hög grad som mobilen.
Även Mariehamns socialdemokratiska fullmäktigegrupp har reagerat på störningsmomentet (Nya Åland 2.2). Gruppens förslag om en mobilfri grundskola är inte bara föredömligt, egentligen är det beklämmande att frågan väcks på Åland först nu.
Digitaliseringen har många fördelar, men också nackdelar som vi - i och med att vi är mitt uppe i förändringen - ännu inte förmår överblicka.
Alla konsekvenser av förändringen är inte nödvändigtvis enbart positiva.