"Vad bidde det då, Mäster Skräddare?"
"Det bidde ... ingenting!"
Regeringen Sipilä har kämpat med sin reformer i stark motvind, och projekt efter projekt har kommit i retur från grundlagsutskottet. Andra har blivit halvmesyrer och halvdana kompromisser.
Nu har ett av regeringsprogrammets centrala projekt begravts då Centerns familje- och omsorgsminister Annika Saarikko drog tillbaka lagförslaget om familjeledighet, som enligt henne skulle ha blivit för dyrt.
Försöket att i måndags knäcka nöten inom "trion"; partiordförandena statsminister Juha Sipilä (C), kultur- och idrottsminister minister Sampo Terho (Blå) och finansminister Petteri Orpo (Saml) avslutades på kvällen som resultatlösa.
I minister Saarikkos skrivning, som också statsminister Sipilä tar fasta på, stupade reformen på pengar. Enligt regeringsprogrammet ska reformen av familjeledighetslagen vara "kostnadsneutral", en formulering som innebär att den inte ska få kosta något i jämförelse med vad som varit.
Annika Saarikko slog i fredags, då hon meddelade om att hon drar tillbaka lagförslaget, att modellen skulle ha inneburit en tilläggskostnad på 100 miljoner euro.
100 miljoner euro ÄR mycket pengar, och uppskattningarna om paketets sysselsättande effekt går starkt i sär. Ändå var det knappast pengarna det i verkligheten hängde upp sig på.
Det handlar om ideologier, politik och familjesyn. Centern och de Blå står för en traditionell syn på familjen och speciellt Centern är stark i områden där många väljare lyfter hemvårdsstöd.
På Samlingspartiets karta behövs kvinnan i arbetslivet och ska inte missgynnas i sin karriär, lönesättning och pensionsbildning.
Det finns goda argument från bägge parter i den här diskussionen, men tveklöst hade vi varit betjänta av en modell som i högre grad jämställer män och kvinnor i ansvaret för familjen och också tvingar arbetsgivarna att acceptera den manliga vårdledigheten som en norm, inte en avvikelse.
Därför är det trist att man gav upp försöken att uppnå en kompromiss och passade bollen till efter val och nästa regeringsförhandlingar.
Både Centerns Juha Sipilä och Samlingspartiets Petteri Orpo – de Blå har spelat en klart underordnad roll i det här spelet – har försökt hålla hyfsat god min och intygat att regeringssamarbetet består, men speciellt Orpo har ändå varit märkbart irriterad, med än mer irriterade och besvikna partikamrater bakom sig.
Hur man än försöker släta över ÄR den havererade lagen ett debacle för regeringen och visar hur skör regeringsfronten är. I ett normalt politiskt klimat hade regeringen fallit senast i samband med turbulensen som i fjol somras gjorde de sannfinländska ministrarna blå.
Men Samlingspartiets fixering vid valfriheten i vården, Centerns utsikter att förverkliga den flera decennier gamla drömmen om en landskapsreform och de Blås vilja att klamra sig fast vid det man har av makten har låst positionerna. Regeringen är som paret som vet att de borde skilja sig men håller samman för barnens skull. Barnen heter Landskapsreform och Valfrihet.
Hittills har det varit Samlingspartiet som lyckats skörda frukten av regeringens framgångar medan Centern fått bära ansvaret för motgångarna. Opinionsmätningarna talar sitt tydliga språk.
Nu kan Juha Sipilä ha lyckats spela Svarte Petter åt Orpo som måste ses som förloraren i veckoslutets spel om familjeledigheten.
Men detta var inte sista omgången i spelet, det är mer än ett år till riksdagsval.