Djungeltelegrafens signaler om en förestående storinvestering vid UPM i Jakobstad var kraftiga under hösten och de höll i ännu under julhelgen.
UPM:s ledning ville inte bekräfta annat än att bolaget planerar för en till två nya produktionslinjer. Något investeringsbeslut hade inte fattats.
Veckan efter jul beviljade Regionförvaltningsverket ett miljötillstånd för cellulosafabriken att öka kapaciteten från 0,8 till 1,1 miljoner ton.
Sedan hände något. I slutet av januari fick UPM-personalen bud om att det inte blir någon investering i Jakobstad.
UPM-ledningen kommenterar inte, men eftersom det handlar om ett börsbolag kan vi utgå ifrån att orsakerna till den plötsliga kovändningen är affärsekonomiska. Men det riktigt intressanta är inte varför det blev ett nej, frågans kärna handlar om huruvida beslutet att inte investera i Jakobstad är tillfälligt eller permanent.
Mycket talar faktiskt för beslutet är tillfälligt och att tidpunkten just nu inte befanns optimal för en investering i en produktionsökning. Teorin om att investeringen är placerad på is stöds av att statsmakten på senare tid har investerat en hel del i infrastruktur och verksamhetsförutsättningar för UPM i Jakobstad.
Djupfarleden in till Jakobstad har nyligen muddrats, skogsbilvägarna har förbättrats, första etappen av Hamnvägens ombyggnad är redan klar och den andra väntar på att bli inledd. Järnvägsspåret har elektrifierats och planeringen av den så kallade triangelbanan som ska göra virkestransporterna per järnväg smidigare och kostnadseffektivare är i full gång.
Byggandet av triangelbanan för sju miljoner euro kommer i gång under sommaren 2018 med sikte på att trafiken kan starta år 2019. Besluten om alla infrastrukturella investeringar har enkom fattats med tanke på bädda för en gynnsam UPM-framtid i Jakobstad.
Vi kan också notera att Billerud Korsnäs så sent som den här veckan offentliggjorde en investering om 4-5 miljoner i produktionen av vätskekartong för den asiatiska marknaden. Billerud Korsnäs finns inte i Jakobstad utan anledning, fabriken finns i Jakobstad för att den använder sig av UPM:s lokalt producerade cellulosa som råvara.
Enligt ett färskt miljötillstånd har Billerud dessutom möjlighet att öka produktionen i Jakobstad från 200.000 till 250.000 ton. Mot den bakgrunden ska UPM:s nej till en produktionskapacitetsökning inte ses som början till en nedkörning av den industriella eran i Jakobstad.
Tvärtom kör cellulosafabriken just nu för fullt. De nuvarande anläggningarna har också en förhållandevis lång, återstående livstid.
Vad orsakerna till att högsta UPM-ledningen drog i nödbromsen kan ha varit kan vi bara spekulera om. Kanske handlar det om att UPM under rådande förhandlingar om cellulosapriset inte ville ge signal om en stark produktionsökning?
Kanske handlar det om att Metsä Group nyligen har kört i gång en helt ny fabrik i Äänekoski och att den kommer att bidra till att priserna på cellulosa förväntas sjunka? Det kan åtminstone tillfälligtvis ha rubbat investeringskalkylen i Jakobstad, speciellt som det också finns planer på nya massafabriker i både Kuopio och Kemijärvi.
Brist på virkesråvara lär i alla fall inte ligga bakom beslutet som omges av sekretess. Då det handlar om skogsindustri i allmänhet och börsbolag i synnerhet får vi vanliga dödliga utanför beslutskabinetten aldrig reda på motiveringarna till de olika besluten.
Närsamhället får bara bära konsekvenserna av dem. En storinvestering i Alholmen skulle ha varit en stark vitamininjektion av det slag som Jakobstad så väl skulle ha behövt i dagens läge.
Redan alla de byggjobb som en investering i den här kalibern ger hade gett ett välkommet tillskott för lokala entreprenörer. Efter slutförd investering skulle också en ökad cellulosaproduktion kräva ett tillskott av driftspersonal.
Å andra sidan är Jakobstadsregionen i dag inte lika beroende av skogsindustrin som regionen en gång var. Näringslivet i regionen är i dag betydligt mer differentierat än tidigare, framför allt som en följd av stark tillväxt inom Snellman, KWH-koncernen, Ekeri och de båda båtvarven Baltic och Nautor.
Jakobstadsregionen överlever nog det som ser ut att vara UPM:s fortsatta avvaktan inför en förestående investering.