Finland leds i dag av en av historiens märkligaste regeringar. Själva regeringsbildningen 2015 skedde helt enligt regelboken om än avvikande från politisk tradition de senaste åren då Centerns Juha Sipilä formade sin ministär av de tre största partierna.

I riksdagsvalet fick Centern 21,1 procent av rösterna och 49 mandat i riksdagen, Samlingspartiet 18,2 och 37 medan Sannfinländarnas 17,7 procent gav partiet 38 riksdagsledamöter.

Det här gav regeringen en stabil bas på 57 procent av väljarstödet och en orubblig riksdagsmajoritet med 124 platser.

Så långt allt väl.

Men så kom sommaren 2017 och Sannfinländarnas famösa partidag i Jyväskylä, som över en natt föste ut det gamla ledargardet då Jussi Halla-aho blev partiordförande och också posterna som vice ordförande gick till hans falang.

Under något dygn såg det ut som de utmanövrerade sannfinländarna skulle åka ut ur regeringen som i stället skulle kompletteras med åtminstone SFP och KD, men – åter över en natt – skedde kuppen där 20 av Sannfinländarnas riksdagsledamöter, däribland alla ministrarna lämnade sin riksdagsgrupp och startade eget, först som Nytt Alternativ, numera Blå framtid eller bara De blå.

De tjugo representerade en betydande del av Sannfinländarnas röstunderlag i valet 2015, bland dem fanns röstmagneter som Timo Solni, Sampo Terho, Jussi Niinistö och Jari Lindström. Bara de här herrarna stod för 61.327 av Sannfinländarnas 524.054 röster.

Det var då det.

Sedan avknoppningen har De blås gallupunderstöd krälat i bottendyn. Som bäst – strax efter partisplittringen – har Helsingin Sanomats mätning gett De blå 3,9 procent av understödet.

Den färskaste mätningen ger De blå 1,5 procent. Partiet innehar fem ministersportföljer med ett understöd på en och en halv procent av väljarna.

Samtidigt har också stödet för Centern dalat, om än hämtat sig något från bottennoteringen på 14,8 procent i december. Men med 16,3 procent ligger man klart under stödet i februari 2017 på 19,8 procent för att inte tala om valresultatet 2015 med 21,1 procent av rösterna.

Sammantaget har regeringen just nu ett väljarstöd på knappt 40 procent. Med De blås grupp har man ändå formellt en majoritet i riksdagen.

Av regeringspartierna är det – förutom De blå – statsministerpartiet Centern som fått bära hundhuvudet för de impopulära besluten medan Samlingspartiet surfar på en popularitetsvåg som är lite svår att förstå. Samlingspartiet har det klart största stödet med 21,7 procent medan SDP, som för ett år sedan var störst med ungefär samma siffror ligger tvåa med 19 procent.

Då irritationen mellan Samlingspartiet och Centern blir allt mer uppenbar och de synliga trätorna allt fler, och De blå allt mer en tyst bolagsman kunde det te sig lockande för Samlingspartiet att dra slutsatserna och fälla regeringen. Alla mätningar ger vid handen att partiet skulle utgå med segern i ett urtima val.
Vi har ändå svårt att tro att "alla andra partier" skulle omfatta SFP.

Men vad har Samlingspartiet att vinna? Vård- och landskapsreformen står och faller på det omaka äktenskapet mellan Saml och C, och ingen vet vilka konstellationerna är efter ett nyval. SDP ställer garanterat inte upp på det bygge regeringen nu försöker driva igenom, och en omstart i äktenskapet med Centern efter en hastig skilsmässa skulle te sig lite märklig (men finländsk politik ÄR märklig) och ge en oviss förhandlingsposition.

Under tiden ligger De blå mycket lågt i offentligheten och det är länge sedan man hört förr ordföranden, utrikesminister Soini, droppa några av sina soinismer. Men vad stort sker, sker i tysthet, heter det.

Helsingin Sanomat skriver (23/2) om De blås planer på valförbund, och partisekreterare Matti Torvinen bekräftar att man för samtal "på olika håll i Finland med alla andra partier utom Sannfinländarna".

Vi har ändå svårt att tro att "alla andra partier" skulle omfatta SFP.

Enligt de vildaste spekulationer HS refererar skulle De blå redan nu kommit överens under täcket med Centern om ett valförbund och samarbete kring det nuvarande regeringsprogrammet.

Spekulationer ska tas för vad de är, spekulationer, men den lite oheliga alliansen kunde vara en win-win-överenskommelse som ger Centern ett lyft i svaga valkretsar som Helsingfors och räddar ens några mandat åt De blå, speciellt som den gamle cirkushästen Soini sagt sig överväga att ställa upp för en ytterligare föreställning i manegen.

Utan någon mirakelkur kan De blås dagar i rikspolitiken vara räknade.