Det dilemmat ställs museer, arkiv och bibliotek inför om ett par månader då Finland i och med EU:s dataskyddssförordning (GDPR) den 28 maj får en nationell dataskyddslag.
Om inte lagtexten justeras kan det i praktiken bli förbjudet för museer, arkiv och bibliotek att tillhandahålla historiska bilder där man kan se identifierbara men okända människor.
Dataskyddslagen innebär bland annat att tolkningen av vad som faller inom ramarna för "känsliga personuppgifter" skärps. Hufvudstadsbladet skriver (29/3) att propositionen innebär att inte ens bibliotek, arkiv eller museer får publicera digitala historiebilder som innehåller det som tidigare kallades "speciella personuppgifter", utan de avbildade personernas samtycke.
Det är lätt att hålla med SFP-riksdagsledamoten Anders Adlercreutz som i samma artikel säger att det känns "ganska bisarrt om en stor del av vårt kulturarv blir otillgängligt".
Finländska museer och arkiv sitter på miljoner historiska bilder, och har de senaste decennierna inte bara i snabb takt digitaliserat sin bildskatt utan också i allt högre grad gjort bilderna direkt tillgängliga för allmänheten och också med rätten att publicera dem.
Nu hotar den finländska tolkningen av EU-direktivet att försvåra om inte rentav sätta stopp för den här hanteringen.
Nu är det inte helt klart hur bokstavligt lagen skulle tolkas, men med tanke på den nit finländska myndigheter brukar visa är hotet uppenbart.
Erik Englund, forskningsamanuens vid K. H. Renlunds museum, säger i Keskipohjanmaa (4/4) att museernas synpunkter inte beaktats i dataskyddslagen. Enligt Englund utgår lagen från dagens människa men glömmer bort den andra sidan av frågan.
"Människan har också rätt till information. Museernas uppdrag inte bara att panta på kunskap utan också att dela med sig. Museerna har en viktig fostrande roll", säger Englund.
En strikt tolkning ger närmast absurda följder. I HBL:s artikel ger man ett exempel; en vigselbild från Johanneskyrkan får, om lagen godkänns i den föreslagna formen, inte publiceras efter den 28 maj eftersom den avslöjar brudparets religiösa övertygelse och sexuella identitet. Dessutom är flera personer identifierbara och kan fortfarande vara vid liv, men deras identitet är okänd och därför kan museet inte begära deras samtycke till publicering.
Tolkningen skulle inte bara handla om tillställningar med religiös anknytning utan också bilder på till exempel första maj-marscher eller partikongresser från ett tidsspann där identifierbara personer ännu kan tänkas vara vid liv eftersom det skulle avslöja deras politiska åsikter.
Nu är det inte helt klart hur bokstavligt lagen skulle tolkas, men med tanke på den nit finländska myndigheter brukar visa är hotet uppenbart. I alla fall hävdar bibliotekens, arkivens och museernas juridiska nätverk (Kam) att lagförslaget är mycket problematiskt.
"Det är ofattbart. Justitieministeriet har antagligen varit helt nonchalant eller inte förstått vad det handlar om, säger Museiförbundets generalsekreterare Kimmo Levä som leder Kam i HBL. Museerna hävdar att det skulle förvränga historien om vissa minoriteters samhällstillhörighet aktivt glöms bort.
Jonas Lång, som representerar SLS i Kam säger i HBL att EU-förordningen inte kräver något sådant och att det, även om förordningen är strikt, finns ett nationellt rörelseutrymme.
Det utrymmet måste Finland se till att ta till vara. Vi kan inte gömma ett kulturarv, och riksdagens förvaltningsutskott som i dagarna ska bereda frågan måste få in ett undantag i lagen för museer, arkiv och bibliotek.
De historiska bilderna är en del av vårt kollektiva nationella minne och bör vara tillgängliga för allmänheten.
Det utrymmet måste Finland se till att ta till vara. Vi kan inte gömma ett kulturarv, och riksdagens förvaltningsutskott som i dagarna ska bereda frågan måste få in ett undantag i lagen för museer, arkiv och bibliotek.
De historiska bilderna är en del av vårt kollektiva nationella minne och bör vara tillgängliga för allmänheten.