Resten av kandidaterna var så kallade svarta hästar. De styrande i staden stannade för att Kristina Stenman, en av de svarta hästarna, var det bästa valet.
Det var säkert att bra beslut, ingen verkar ha ångrat valet av Stenman. Ingen skugga ska därför falla på henne då vi diskuterar det principiella i kommuners direktörsrekryteringar.
Den principiella frågeställningen handlar nämligen inte om hur en stad bäst får tag i en god ledarkraft, den handlar om hur systemet med svarta hästar och mörkläggning kring valprocedurer är förenliga med vår offentlighetslagstiftning och kommunala demokrati.
Vasa förvaltningsdomstol levererade nyligen ett överraskande ställningstagande i Jakobstadsfallet. Enligt beslutet hade staden Jakobstad rätt att vägra ge offentlighet åt de handlingar som berör personer som varit aktuella i stadsdirektörsprocessen, men som inte hade gett samtycke till att väljas till stadsdirektör.
Enligt förvaltningsdomstolens tolkning har dessa inte kunnat påverka stadens beslut. Därför anser förvaltningsdomstolen att handlingar kring dessa personer inte omfattas av offentlighetslagstiftningen. De ska i stället betraktas som dokument som en myndighet har skaffat för intern användning.
Ärendets föredragande i förvaltningsdomstolen, Susanna Östman, meddelade avvikande åsikt till protokollet. Enligt henne borde alla handlingar som tillställs en kommun i anslutning till urvalsprocessen vara sådana som avses i lagen om offentlighet i myndigheters verksamhet, åtminstone till den del de handlar om namn, utbildning och meriter.
Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, yttrade sig redan under processens gång i linje med de tankegångar som föredragande nu har satt i pränt i sin avvikande åsikt.
- Om beslutsfattaren överlåter uppdraget till en konsult eller ett rekryteringsbolag står alla dokument under offentlighetslagen. Då spelar det ingen roll om personerna gett sitt samtycke eller inte, sa Mäenpää i en intervju för Kommuntorget (12.1.2016).
Till saken hör att staden intervjuade hela fyra personer som konsulten hade valt ut, men som inte hade gett sitt samtycke till att väljas till stadsdirektör vid den tidpunkt då den dåvarande SPT-journalisten Marcus Lillkvist begärde ut handlingarna. Men det finns ju i princip ingenting som hindrar dessa anonyma sökande att ge sitt samtycke i ett senare skede, exempelvis samma dag som fullmäktige väljer stadsdirektör.
Mot den bakgrunden känns det spontant som om föredragandes tolkning av offentlighetslagstiftningen ter sig mer naturlig än förvaltningsdomstolens tolkning. Därför borde HFD ta sig an ärendet.
Vilken blir nu då konsekvensen av att förvaltningsdomstolen har fastslagit att staden har handlat helt korrekt?
Jo, om detta beslut vinner laga kraft kommer de allra flesta kommuner i vårt land att börja rekrytera sina kommundirektörer på liknande sätt.
Jo, om detta beslut vinner laga kraft kommer de allra flesta kommuner i vårt land att börja rekrytera sina kommundirektörer på liknande sätt. Kommunerna kommer knappast att få in några offentliga ansökningar över huvud taget och valet av kommundirektör blir därför mer likt en icke-transparent vd-rekrytering i ett företag.
En sådan utveckling kommer knappast att gagna vårt demokratiska system. Med andra ord kan förvaltningsdomstolen i fallet Jakobstad ha bidragit till att förtroendet för den kommunala demokratin naggas i kanten.
Frågan som infinner sig är - vem är den som ska pröva var gränsen går? I och med att journalisten Marcus Lillkvist har bytt arbetsgivare från Svensk presstjänst till VBL-ÖT är det nu antagligen HSS Media som får stå för behandlingskostnaden om 250 euro.
Väljer ÖT-VBL att söka ändring hos Högsta förvaltningsdomstolen och besvärsrätt beviljas kan det tillkomma ytterligare en kostnad om 500 euro. Därmed inställer sig en annan principiell frågeställning:
Är det medieföretagens uppgift att kämpa för att de gamla, vedertagna principerna om transparens ska bestå i det kommunala systemet? Är det ÖT:s uppgift att få fram ett HFD-prejudikat om principerna om hur man väljer kommundirektör i Finland?
Det beror på. Om det ligger i läsarnas intresse att vi testar gränserna för offentlighetslagstiftningen är det väl investerade pengar. Om de är egalt för läsarna hur kommunerna väljer ledare är det inte värt att ta kostnaden.
Därför ser vi gärna att läsarna bidrar med egna synpunkter i ärendet om transparens i kommundirektörsval.