Blå framtid ligger nere för räkning. Hur partiet en kämpar verkar understödssiffrorna inte orka över 1,5-procentstrecket. Av den sannfinländska skrällen återstår inte mycket då partiets understöd ligger på hälften av utfallet i riksdagsvalet 2015. Med 8,5 procent av understödet i den senaste mätningen från Yle har Sannfinländarna reducerats till ett medelstort parti av samma kaliber som Vänsterförbundet.

Samtidigt tappar Samlingspartiet terräng medan SDP ökar sitt understöd. Även om skillnaden mellanpartierna knappt är större än felmarginalen i mätningen är trenden ändå uppenbar, och vi vet inte ännu hur Harkimoeffekten och kritiken från oliktänkaren Elina Leponiemi slår ut på lång sikt.

Den som hoppas att de nuvarande och tidigare Sannfinländarnas tillbakagång ska säkra en seger för mer liberala krafter i nästa riksdagsval ska inte ta ut segern på förhand.

De flesta av dem som flytt från Sannfinländarna eller Blå framtid har inte glidit över till andra partier utan skulle välja att stanna hemma på valdagen.

Om herrar Terho och Halla-aho lyckas väcka soffliggarna kan politiken ta en konservativ vändning.
Finländarnas tilltro till det demokratiska systemet hör till de starkaste i Europa.

Helsingin Sanomat har (1/5) låtit Taloustutkimus granska bakgrundsvariabler som förenar soffliggare respektive aktiva väljare och slår fast att soffliggarpartiet i medeltal är mer invandrarkritiskt och konservativt än de aktiva väljarna. HS skriver att man tidigare brukade säga "en konservativ röstar alltid", medan sanningen i dag är det är den liberala som röstar medan den konservativa stannar på soffbottnen.

De som låter bli att rösta tror enligt HS också i högre grad på traditionella familjevärden och på kärnfamiljen som består av ett heteropar än de som röstar och upplever det också som mindre viktigt att hjälpa andra länder än vad de som går till urnorna gör.

"Om valadetagandet skulle ta ett väldigt språng och vi skulle få en massa röster från soffliggarna skulle politiken gå ett snäpp åt det konservativa och nationalistiska hållet", säger Juho Rahkonen, forskningsdirektör vid Taloustutkimus, i HS-artikeln.

I undersökningen fick de tillfrågade ta ställning till en rad parställda påståenden som "Finland bör bevilja fler människor asyl/Finland ska inte ta emot en enda ny asylsökande" och "Antalet våldtäkter och andra sexualbrott berör främst på den maskulina kulturen och den starkes egenmäktighet/Antalet våldtäkter och andra sexualbrott berör främst på att Finland tagit emot för många unga män från Mellanöstern och Afrika", och sedan placera sin attityd på en skala från 1 till 10 mellan påståendena.

I undersökningen klassificeras de svarande i sex kategorier från "Sant hårda konservativa nationalister" till "Äkta värdeliberala feministiska globalister".

De som ligger på den liberala planhalvan i mätningen är mer benägna att rösta än de konservativa. Skillnaden är, skriver HS, inte stor men tillräcklig för att synas i valresultatet.

Och omvänt: Det behövs nödvändigtvis inte mycket för att bilden ska förändras – som den gjorde vid valet 2011 då valdeltagandet i hela landet steg med 2,6 procentenheter och flertalet tidigare soffliggare valde att rösta på Sannfinländarna.

"Det finns en massa potential i soffliggarna", säger Juho Rahkonen.

Men ska den potentialen frigöras krävs en utlösande faktor, och Rahkonen har svårt tro på en demokratikollaps likt det som skett i Ungern eller Polen. Finländarnas tilltro till det demokratiska systemet hör till de starkaste i Europa.

Ska något riktigt dramatiskt inträffa krävs enligt honom en konstitutionell kris som skulle hota medborgarnas likvärdighet eller att ojämlikheten mellan regionerna skulle öka dramatiskt.

Juho Rahkonens resonemang stöder tanken på den goda staten som tar hand om sina medborgare. "Välfärdsstaten är populismens värsta fiende", säger Rahkonen.

Den tanken är bekant för den som minns extremvänsterns motstånd mot de moderata socialisternas reformvilja – den skulle nämligen komma i vägen för folkets stöd för revolutionen.

Juho Rahkonen är på rätt spår. Välfärd skapar stabilitet och trygghet i samhället.