Afrikamuseet utanför Bryssel har länge varit föremål för omfattande kritik eftersom det anses förhärliga Belgiens historia som kolonialmakt och spä på rasistiska fördomar. Nämnas bör också att Belgien som land fått mycket kritik för att, till skillnad från många andra forna kolonialmakter, ha varit långsamma med att anpassa sig till den postkoloniala eran och göra upp med sitt förflutna.

När museet på söndagen öppnar efter en ordentlig omdaning presenterar det sig som ett monument över Afrikas historia, dess kultur, musik, språk och över världsdelens moderna utveckling, men museet vill också berätta om kolonialismens grymma historia. Museet säger sig på inga sätt vilja dölja Belgiens förflutna som kolonialmakt, tvärtom vill man uppmuntra till en sund debatt om Belgiens förflutna och dess framtid som ett multikulturellt land.

Samtidigt har debatten om att återbörda museets föremål och artefakter till sina respektive hemländer fått nytt liv, det gäller föremål som den belgiska staten under sina år som kolonialmakt i många fall roffade åt sig under plundringståg. Belgiens och Kung Leopold II:s (1835–1909) kolonier i Afrika inkluderade på sin tid områden som i dag tillhör de självständiga länderna Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa.

– Jag håller med Frankrikes president Macron, det är inte normalt att 80 procent av all afrikansk konst finns i Europa, säger Guido Gryseels, Afrikamuseets direktör. Vi är villiga att överväga de krav som finns vad gäller att återbörda föremål, det är ju deras historia, men innan det kan bli aktuellt återstår långa diskussioner.

Krav finns bland annat från Kongo-Kinshasas president Joseph Kabila, som har sagt att han planerar att göra en formell begäran om återbördande. Ett argument mot återbördade är att länderna, inte minst det konfliktfyllda Kongo-Kinshasa, i dagsläget saknar möjligheter att ta hand om föremålen.

Söndagens nyinvigning är av somliga hårt kritiserad. Debatten kring invigningen är så pass infekterad att Belgiens nuvarande kung Philippe har tackat nej till att närvara vid invigningsceremonin, dock kommer landets premiärminister Charles Michel och några ministrar att finnas på plats.

Aktivister planerar att demonstrera vid invigningen, detta för att begära att ett minnesmärke uppförs över de kongoleser som 1897 dog efter att ha förts till Belgien som levande utställningsföremål. Aktivisterna tänker demonstrera vid deras gravar och kräva att de erkänns som "offer för kolonialismens brott".