Det är Åse Fagerlund övertygad om. Hon är doktor i psykologi, neuropsykolog och psykoterapeut med inriktning kognitiv beteendeterapi.
– Man måste arbeta kontinuerligt under en längre tid för att få en förändring, men det är inte omöjligt, säger Fagerlund.
Hon arbetar enligt en relativt ny metod inom positiv psykologi. Det görs inom Folkhälsans projekt "Styrka, glädje och medkänsla". Syftet är att förbättra välbefinnandet bland barn, föräldrar, lärare och annan skolpersonal.
Kort sagt handlar det om att stärka det goda i människan, att se styrkorna hos sig själv och hos andra och att öka empatin, förmågan att leva sig in i andras situation.
– Det handlar om hur man stärker en människa utan att trycka ner andra.
– Positiv psykologi är ett komplement till den traditionella psykologin som försöker minska på det svåra som kan vara ångest, oro eller att någon känner sig mobbad.
Fagerlund berättar att 55 forskare i Amerika har under tre år forskat i vad som anses vara människans styrkor och hur man kan definiera en bra människa i olika kulturer.
Hon nämner som exempel vänlighet, ärlighet, mod och tacksamhet. Ledaregenskaper finns också på listan. Styrkorna sorteras i fem kategorier: positiva känslor, engagemang, goda relationer, meningsfulla upplevelser och att lyckas.
– Metoden handlar om att hitta balans mellan styrkorna. Någon kan vara så vänlig att den blir överkörd av andra, eller så uthållig att den bränner ut sig själv.
Fagerlund försöker få människor att inse sina styrkor och lära sig hur de goda egenskaperna kan användas.
– Vi lär ut hur man kan göra när det krånglar till sig på rasterna. Den som är rättvis tränas att säga ifrån när något är fel. Vi behöver berätta för barnen hur man säger ifrån.
Hur får man fram sina styrkor?
– Vi ger var och en i uppgift att fundera på fem egna goda styrkor och fråga fem andra personer vilka styrkor de tycker att man har. Man kan fråga sina föräldrar, sina närstående, sina kamrater och sina lärare.
I projekten lär ledarna ut hur man arbetar med att förbättra relationer, att känna igen situationer när någon manipulerar och vilka strategier man då använder som till exempel fly, gå bakom ryggen eller säga ifrån.
– Vi lär dem resiliens. Det handlar hur man kommer igen efter att något har gått fel.
Resiliens betyder förmågan att återhämta sig, att motstå olika störningar utan att övergå i mindre önskvärt tillstånd.
– Barn kan lära sig det här. Det är ett systematiskt arbete Och man vet att depression minskar bland barn som lär sig det.
Erika Fogelberg, koordinator för hälsofrämjande verksamhet för skolor på Folkhälsan, arbetar med projektet. Hon är också utbildad klasslärare och undervisar barnen i empati och välbefinnande inom projektet.
Fogelberg tycker att ämnet definitivt borde finnas på läsordningen för att barnen ska ta avstånd från till exempel mobbning.
– Vi talat mycket om att medkänsla är en stor del av välbefinnandet men det behöver förklaras och diskuteras med barnen. Tråkigt att det trängs in med annat på lektionerna för det skulle behöva egen plats.
Fogelberg är övertygad om att barn kan lära sig empati och tycker det kunde ha en given plats på skolschemat.
– Idealet skulle vara välbefinnande som ämne på schemat för kontinuerlig diskussion. Det borde finnas i ryggraden hos alla och påverka allt beteende. De elever jag har undervisat har uppskattat det, säger Fogelberg.
Hon hoppas att det tas med i lärarutbildningen också för att det behövs ett, som hon säger, nytt tänk i skolan.
Åse Fagerlund påpekar att människor lätt fastnar i det negativa eftersom hjärnan är programmerad att reagera på det hotfulla i omgivningen. Då vi kommer i ett hotläge smalnar uppmärksamheten till ett tunnelseende och vi får svårt att ta till oss något annat, som till exempel att lära oss något nytt.
– Det kan vara bråk på rasten eller att någon kallar dig för något fult. Du hinner inte tänka dig för utan reagerar instinktivt med att slå tillbaka eller flyr in i ångest och oro. Den här reaktionen behövdes långt tidigare för vår överlevnad men i dag måste vi lära oss hantera det på ett annat sätt.
Inom projektet "Styrka, glädje och medkänsla" lärdes metoderna ut i årskurs fem i tre skolor i södra Finland och i två i Vasa, nämligen Vasa övningsskola och Gerby skola. Under en lektion i veckan under ett läsår lärde handledarna ut metoderna tillsammans med klasslärarna.
– Just nu analyserar vi förändringarna och det ser väldigt bra ut, säger Fagerlund.
Utöver det här projektet pågår motsvarande som är riktade till föräldrar och till andra för barnen viktiga vuxna.
Dessutom fortbildas ett hundratal lärare på fyra orter i den här metoden i samarbete med Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi.
Ett motsvarande projekt har också nyligen inletts för ungdomar i 11–14-årsåldern och som är nedstämda och ångestfyllda. Det arrangeras för grupper med högst åtta deltagare, ungdomar och föräldrar i Helsingfors.
– Vi vill också dra grupper i gymnasierna om vi får medel för det, säger Fagerlund.
Två av gymnasieprojekten planeras i Vasa och i Karleby.
– Vi vill också ha med den grundläggande lärarutbildningen men hittills har vi inte lyckats få igång ett sådant samarbete med Åbo Akademi, säger Fagerlund.