Det är i stiftelsen Håll Sverige rents årliga Skräprapport som fimpen får den föga smickrande förstaplatsen.
– Fimparna dyker upp överallt numera, även i de strandmätningar som vi gör, säger stiftelsens vd Johanna Ragnartz.
Fimpar = plast
Förändringen tillskrivs just den varma sommaren förra året. Människor lämnar skräp efter sig och om fler rör sig ute genererar det mer av samma vara.
Sanningshalten i den teorin blir tydlig när TT möter vd:n för Håll Sverige rent i Tantolunden i centrala Stockholm. Stadens soldyrkande påskfirare har där lämnat synliga spår efter sig i form av fimpar, vinkorkar och plastförpackningar.
Och precis som i Tantolunden innehåller i princip allt som slängs på marken plast. Det här gäller även cigarettfimparna, som dessutom innehåller flera för naturen skadliga ämnen.
– Bland annat är det tungmetallen kadmium. Och när fimparna hamnar i marina miljöer då läcker de här ämnena ut i vattnet och tas upp av bland annat fiskar, säger Johanna Ragnartz.
Engångsartiklar förbjuds
Kampen mot skräpet är i mångt och mycket en kamp mot just plasten. Materialet finns i stort sett överallt, inte minst i förpackningar i livsmedelsindustrin. Miljöorganisationer har länge fört en kamp i motvind, säger Johanna Ragnartz, men i och med EU:s beslut tidigare i år att förbjuda engångsartiklar i plast börjar spelplanen jämnas ut.
– Det här innebär att vi får lite draghjälp eftersom de här produkterna tidigare har flugit under radarn. Producentansvaret har omfattat förpackningen, inte själva produkten.
Förbudet innebär att producenterna dessutom måste finansiera informationskampanjer som uppmuntrar till att ta hand om plasten på rätt sätt.
Men även om producentledet tar sitt ansvar är det till slut konsumenterna som skräpar ned. Sverige ses internationellt som rent ,säger Johanna Ragnartz, och mycket görs för att öka medvetenheten. Nästan 600 000 barn deltar exempelvis i organisationens skärplockardagar.
Ljusglimtar finns
Men för att på allvar bekämpa normer som tillåter nedskräpningen krävs mer, tycker hon.
– Jag tror att alla skolor skulle ha skräpplockardagar varje dag med tillhörande undervisning. Man behöver förklara kretsloppet och vad nedskräpningen får för konsekvenser. Då sätter man ett beteende som kan bli en vana, säger Johanna Ragnartz.
Trots att det finns mycket mer att göra finns det ljusglimtar.
EU:s förbud mot engångsartiklar är ett exempel på en positiv förskjutning i synen på plastens miljökonsekvenser, menar Johanna Ragnartz. I volym är hanteringen av hushållens avfall betydligt större än nedskräpningen, som ofta hamnat i skymundan. Det håller nu på att ändras.
– Det här sätter fokus på strukturerna och inte bara lösningar som fler papperskorgar. Man måste arbeta koncentrerat från flera håll samtidigt – först då kan vi se resultat.