Så säger Amelie Andersson, som förra veckan föreläste för lärare, föräldrar och andra som möter ungdomar i sin vardag i Jakobstad.
– Det är inte lätt att veta om de tecken man ser hos sin tonåring beror på droger, eller på att de bara är tonåringar, säger Amelie Andersson.
Tecknen kan vara att tonåringens beteende har förändrats den senaste tiden. Skolarbetet kanske försämras, det blir mera frånvaro från skolan. Tonåringen är seg och trött, tar mindre plats på lektionerna i skolan. Byter kanske umgänge, bryr sig mindre om sådant som varit viktigt tidigare. Byter stil, är mindre hemma, drar sig undan när hen är hemma. Det blir plötsligt mer bråk och konflikter med tonåringen.
Eller så är det bara en magkänsla, att någonting är fel.
– Oavsett om det är droger eller inte så kan det vara något annat som är fel i tonåringens liv. Så det är viktigt att prata om det, lyssna och samtala. Man behöver inte kunna så mycket, men unga förväntar sig att vuxna ska prata med dem om cannabis.
Det viktiga är att nå ut till tonåringar med fakta om farorna och konsekvenserna. Det är i tonåren man fastnar i cannabismissbruket. Det är väldigt sällsynt, väldigt liten risk att man blir missbrukare efter 25 års ålder.
Och de allra flesta ungdomarna testar inte ens att röka hasch. Och bara en bråkdel av de som testar blir missbrukare.
Det viktiga är också att inte bara se narkotikan som problemet. Man behöver också titta på vad det fanns bakom som gjorde att tonåringen ville röka hasch, och erbjuda verklig hjälp mot de bakomliggande problemen.
Hur motiverar man då tonåringen som röker hasch att sluta? Föräldrar förstår ju ingenting och vill bara förstöra ens liv.
– Det föräldrar, och andra viktiga vuxna i en tonårings liv väger ändå tungt för tonåringen. Oavsett vad de säger ser de upp till vuxna, säger Jenni Ahlbäck från USM (Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård).
– Men vuxna behöver reflektera över sin egen alkoholanvändning. Om vi tar bort alkoholen från vår egen fritid, hur höjer vi vårt sinnestillstånd då? Vad kan vi göra i stället för att fira med alkohol, säger Amelie Andersson.
Jenni Ahlbäck påpekar att det i det föreningstäta Österbotten finns ett utmärkt potential att involvera ungdomar i projekt där de kan lära känna sig själva. Det är naturligt att en tonåring som växer upp lämnar intressen och sammanhang som hörde till barndomen. Men då behöver det finnas substitut för den gemenskapen.
– När man involverar ungdomar i föreningar och projekt lär man dem samtidigt samhällsbyggnad, säger Jenni Ahlbäck.
Amelie Andersson håller med och berättar om drogförebyggare i Sverige som samarbetar med föreningar och kommuner om att skapa drogfria sammanhang för ungdomar, ordnar pengar så att ungdomar får driva projekt och engagera artister till drogfria konserter med mera.
– De drogfria sammanhangen kan också vara ett sätt att rikta ljuset mot de vuxnas alkoholvanor, om tonåringen inte kan kommunicera det med ord.