Den varma sommaren i fjol och den ringa nederbörden under slutet av året gjorde att vattenståndet i många sjöar var lägre än genomsnittet för årstiden i landskapen Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Österbotten. Då vattenståndet är lägre än normalt och då isen lägger sig relativt tidigt ökar risken för syreproblem, särskilt i de grunda sjöarna.
I en grund sjö innebär redan en relativt liten förändring i vattenståndet en stor förändring i vattenvolymen. Under vintern minskar syrereserven i sjöarna då istäcket isolerar sjön från atmosfären och det inte just sker någon fotosyntes som producerar syre. Däremot fortsätter syre att förbrukas.
Eutrofieringen försämrar läget, eftersom den avsevärt ökar mängden organiskt material som samlas på bottnen av vattendragen och förbrukar syre, skriver NTM-centralen i ett pressmeddelande.
Senvintern och början av våren var varma, vilket ledde till att snön smälte på isarna och delar av isen smälte. Med smältvattnet kom vatten med rikliga syremängder ut i sjöarna. Detta förbättrade syresituationen väsentligt.
Utöver några tidigare observerade fall av fiskdöd har NTM-centralen inte fått kännedom om nya fall. Laxfiskar, som sik, öring och siklöja, är de arter som fordrar mest syre. Karpfiskar är de som är tåligast när det är brist på syre.
Det kan också förekomma syreproblem i grunda, slutna havsvikar och i flador. Syrebrist kan förekomma också i långsamt strömmande diken och åar som belastas av avloppsvatten.
De värsta riskerna för syrebrist börjar vara förbi för denna vår, skriver NTM-centralen. Det kan dock ännu uppdagas fall av fiskdöd efter vintern till exempel när istäcket smälter i små träsk.