Det är inte så många som har hört om den rättegång som började vid Helsingfors tingsrätt på torsdagen. En lettisk man född 1997 står åtalad för att ha planerat att spränga en splitterbomb. Planen var att den skulle detonera i en folksamling för drygt ett år sedan på nyårsaftonen 2018. Folksamlingen skulle bestå av muslimer och andra utlänningar. Mannen vill nämligen hålla isär olika kulturer och religoner.

Polisen misstänker att motivet är mannens nazistsympatier. Mannen har berättat om sin ideologiska övertygelse i polisförhören. På armen har han en tatuering av en SS-soldat. Polisen har också funnit nazistiska dekaler i mannens ägo. Iltalehti rapporterar att mannen har dekaler med bilder av Adolf Hitler.

Mannen hade enligt Helsingin Sanomat med mobilen laddat ner recept för hur man tillverkar en bomb.

Ett vittne hade hört hur mannen skrävlade om att han skulle spränga en splitterbomb bestående av spikar och annat byggmaterial i en folkmassa. Mannen som arbetade på en byggarbetsplats i centrala Helsingfors greps redan i oktober 2018. Polisen har påträffat hemlagade sprängladdningar som ändå inte fungerade. Mannen misstänks för förberedelse till brott mot liv och hälsa. Han nekar till brott.

I motiveringarna till paragraferna om terroristbrott i strafflagen heter det att "terroristbrott är enligt definitionen handlingar som begås i syfte att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning..". För att det ska uppfattas som terrorism räcker det inte med att smälla en bomb, utan man ska ha ett större syfte för att försöka påverka politiskt eller liknande. Det är ett sätt att sprida skräck och våld i syfte att försöka styra samhällsutvecklingen i en särskild riktning.

Utgående från det vi vet om den ryskspråkige letten skulle man tro att det blev ett väldigt ståhej i finländsk debatt. Nyheten har ändå inte ens funnits på tidningarnas förstasidor. I Yles finskspråkiga huvudnyhetssändning i tv på torsdagen nämndes fallet inte med ett ord. I TV-nytt var det ett kort nyhetstelegram. 

Var är extrasändningarna på arenorna, var är de flåsiga direktrapporterna framför en stängd dörr, var är de bekymrade terroristexperterna i studiorna med pannorna i djupa veck? Var är expert- och politikerkommentarerna i aktualitetsprogrammens tv- och radiosoffor? Var är korrespondenterna som berättar om liknande nazism i andra länder?

"Vem är det som definierar vad som är problem i det här landet?"

 
Bara som en liten jämförelse kan vi dra oss till minnes den uppståndelse som Utrikesministeriets planer på att ta hem några barn från al-Hol-lägret i norra Syrien ledde till före jul. Då var det minsann liv och rörelse. Upprörda politiker och bekymrade experter var i etern och spalter från tidig morgon till sent om kvällen. 

Är det så att ett visst parti, som är populärt i opinionsmätningarna, inte har slagit på trummorna i sociala medier i just det här fallet och att det är just det partiet som sätter agendan i republiken Finland? Vem är det som definierar vad som är ett problem i det här landet?

Då en marockansk man löpte amok med en kniv i Åbo sensommaren 2017 var det annat ljud i skällan. Marockanen lyckades dessvärre genomföra sin plan och två människor dödades och åtta skadades. Den lettiske mannen fick lyckligtvis inte möjlighet att genomföra sin plan eftersom han polisanmäldes av ett vittne. Men en splitterbomb kunde ha fått allvarligare följder om han hade lyckats med sitt uppsåt.

Det finns allt skäl att vakna för olika former av extremism. Vi behöver ingen hysteri, men hur vi reagerar på de olika hoten säger dessvärre en hel del om vår människosyn.