Under den gångna veckan godkände det ryska parlamentet en ny grundlag. Störst uppmärksamhet fick förstås att president Vladimir Putins tidigare mandatperioder inte ska ses som något hinder för att hålla sig kvar vid makten, utan att han skulle få börja "från noll".

En annan del av landets nya grundlag, som hamnat i skymundan, handlar om att pränta in en patriotisk historieskrivning i grundlagen.

Så här lyder den nya paragrafen: Ryska federationen hedrar minnet av fosterlandets försvarare, garanterar och beskyddar den historiska sanningen. Ryssland godkänner inte att förfädernas hjältedåd ringaktas.

Vad exakt som är ett hjältedåd, ett orättfärdigt krig eller ett folkmord är det ingen som riktigt har definierat. Det har i alla fall blivit allt klarare under senare tid att Ryssland använder sig av historien och en skönskrivning av de egna bragderna som ett politiskt instrument.

"Ryssland använder sig av historien och en skönskrivning av de egna bragderna som ett politiskt instrument." 


I samma grundlag behåller man ändå skrivningarna från Jeltsins liberala tid om demokrati, medborgerliga rättigheter och yttrandefrihet. Den ryska grundlagen blir ännu mera motstridig än förr, säger rysslandsforskaren Jussi Lassila vid Utrikespolitiska institutet till denna tidning.

I fallet med Finland och vinterkriget så är det inte en av de stora historiska frågorna som dominerar i Ryssland. Där har vinterkriget kallats för det bortglömda kriget.

Däremot verkar Ryssland ha aktiverat sig i förhållande till Polen. Den ryske presidenten beskyllde i december i fjol Polen och dess västallierade för att andra världskriget bröt ut.

I ett tal sade Putin att "Sovjetunionen aldrig har tagit någonting av Polen". Han säger så trots att Nazityskland och Sovjet styckade upp östra Europa sinsemellan, inklusive Finland, i Molotov-Rippentrop-pakten i ett hemligt tilläggsprotokoll från augusti 1939. Allra värst drabbades uttryckligen Polen som klövs itu av Nazityskland och Sovjet.

Putin nämner inte heller Katyn, skogsområdet nära Smolensk i Ryssland där cirka 22 000 polacker, bland dem officerare och andra ledande personer, avrättades för åttio år sedan våren 1940.

Ännu för tio år sedan visade rysk tv en polsk spelfilm av Andrzej Wajda om massakern på polackerna, men nu heter det alltså att Sovjetunionen aldrig har tagit någonting av Polen. Efter andra världskrigets slut var det sovjetiska inflytandet över Polen omfattande fram till 1989.

"Ryssland har haft svårt att göra upp med sin egen och i förlängningen Sovjetunionens blodiga historia."


Polens premiärminister Mateusz Morawiecki beskyller Putin för att avsiktligt ha ljugit om Polen vid otaliga tillfällen.

Det som särskilt har provocerat Ryssland var en resolution från Europaparlamentet i höstas om "vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid". I resolutionen jämställs offren för stalinismen och nazismen. I en av resolutionspunkterna heter det så här: "Åminnelse av offren för totalitära regimer samt erkännande av och ökad medvetenhet om Europas gemensamma arv av brott begångna av kommunistiska, nazistiska och andra diktaturer är oerhört viktigt för Europas och dess folks enighet och för att Europa ska kunna stå emot nutidens hot från yttervärlden."

Ryssland har haft svårt att göra upp med sin egen och i förlängningen Sovjetunionens blodiga historia. Det är inte som i Tyskland där man under de senaste årtiondena noggrant har gjort sitt yttersta för att inte väja för, förneka eller förminska det våld och den förödelse nazisterna fick till stånd.

Den polske historikern Lukasz Adamski skriver i Frankfurter Allgemeine Zeitung att Ryssland systematiskt utnyttjar historien för att göra anspråk på andra staters områden, för att legitimera användningen av aggression och för att försvaga folkrätten.

Adamski hävdar vidare att europeiska historiker som kritiserar Putins regering kommer att betecknas som en fara för Rysslands nationella säkerhet. Han nämner sig själv och två andra polska historiker som exempel. Adamski är vice chef för Centret för polsk-rysk dialog och förståelse i Warszawa.

Men också i Polen används historien som ett politiskt vapen. Det syntes inte minst i samband med att Putin inte bjöds in till minnesmarkeringen i september i fjol då det hade gått åttio år sedan andra världskriget bröt ut med nazisternas anfall mot Westerplatte i Polen.

Landet som drabbades mycket hårt av kriget har själv haft svårt att inte politisera sin historia. För två år sedan kriminaliserade Polen offentliga uttalanden som skulle beskylla landet för att vara medskyldig till Nazitysklands grymheter. Det kan ge upp till tre års fängelse. Exempelvis antisemitism från polackernas sida under kriget får inte påpekas.

Under våren kommer fler tillfällen att minnas historien. Den 10 april har det gått tio år sedan Polens president och 95 andra ur landets ledning dog då deras plan störtade i Smolensk. President Lech Kaszynski och hans följe var på väg för att hedra de 22 000 polackerna som avrättades i Katynskogen. Det här är ett traumatiskt sår i Polen.

Den 9 maj firas segerdagen i Ryssland och det har nu gått 75 år sedan kriget tog slut. Putin har sagt att han ska skriva en omfattande artikel om orsakerna till andra världskriget. Man får bara hoppas att han håller sig till sanningen.