– Jag vacklar runt i livet, men när jag skriver får jag en chans att landa. Jag får vara mig själv och det blir lättare att andas.
Sjöbacka skriver varje dag. Och det har hon gjort sedan hon var sju år, då hennes första dagbok fick sina första meningar. Så när en vän påminde henne om tävlingen "Text" satte hon sig ner och skrev vad som skulle bli vinnarbidraget.
Läs "Hopphjärtat i vårdarbete" av Julia Sjöbacka här.
Orden kom snabbt, och på bara en eftermiddag hade Sjöbacka skrivit ner sitt bidrag med namnet "Hopphjärtat i vårdarbete". En personlig text med ett budskap som riktar sig till oss andra. Vi som inte hör till yrkesgruppen vårdarbetare.
– Jag ville att de utanför vården skulle få höra om vår arbetssituation, med den konstanta stressen och unga som inte orkar arbeta inom äldreomsorgen. Jag ville visa hur det är och hur ohållbar situationen är.
Som en förlängning av texten berättar Sjöbacka om unga vårdarbetare som snabbt slutar arbeta. De orkar inte, och skolar därför om sig till yrken där lönebeskedet bättre motsvarar arbetsuppgifterna.
Endast några få år inne i yrket har Sjöbacka skolat in många andra unga personer. Och med den erfarenheten vittnar hon om den onda cirkeln som skapats inom äldreomsorgen.
– Ibland ringer de från jobbet bara några minuter innan ett skift ska börja och frågar om jag kan hoppa in. Så stor är personalbristen. Och det blir inte bättre av att personalen hela tiden byts ut när unga inte orkar vara kvar.
Med coronan kom ännu en stressfaktor. För vad händer om smittan tar sig in på äldreboendet? Osäkerheten och rädslan gjorde en redan stressad situation nästan outhärdlig. Addera sedan kraven från samhället som unga lever i och du får en summa av många unga hopphjärtan.
– Jag skriver för att överleva i ett prestationssamhälle där framtiden ser hopplös ut. När ska till exempel klimatet tas på allvar? Är det vi som också måste lösa den problematiken?
Varför hopphjärtat?
– För att hjärtat hoppar lite extra hos vårdarbetare. Men också för att jag hoppas att det ska bli bättre. Vårdyrket är fyllt med fina människor och jag tycker om att vårda. Om yrket någon gång får bättre lön och rykte, kanske unga orkar stanna kvar och personalbristen får ett slut.
Läs "Hopphjärtat i vårdarbete" av Julia Sjöbacka här.