Bland kackerlackor kan det bli långdragna strider mellan jämnstora hannar som tävlar om att få para sig med honor. Men ibland är striden över på ett ögonblick, trots att hannarna ser jämnstora ut.

Den ena hannen tycks av någon anledning vara oövervinnerlig, och striden påminner om när en betydligt större kackerlacka möter en mycket mindre – den mindre ger snabbt upp.

Nu har en grupp brittiska biologer undersökt ett antal sådana jämnstora men ändå ojämna par med datortomografi. Det visade sig att de framgångsrika hannarna hade mycket kraftigare syretransporterande kanaler ut till musklerna, de så kallade trakéer som insekter använder för att andas.

"Anpassningar för att öka andningsförmågan hos dessa kackerlackor har troligen utvecklats för att maximera syreupptaget när de gräver ner sig i lövskräp. Nu har vi visat att dessa anpassningar även spelar en avgörande roll vid strider mellan hannar, och därför i den sexuella selektionen", säger en av forskarna i ett pressmeddelande till studien som publiceras i tidskriften Animal Behaviour.