Det blir tredje raka spelen som arrangeras i Asien, efter Pyeongchang och sommar-OS 2020 i Tokyo, och valet att lägga ett OS i en diktatur var förstås inte helt oomstritt.
Men kineserna vann omröstningen 2015 med Kazakstans huvudstad Almaty som enda utmanare sedan Oslo dragit tillbaka sin kandidatur, liksom Stockholm i ett tidigare skede.
Den kinesiska huvudstaden är inte känd som någon vintersportort, men liksom Turin, Vancouver och Sotji på senare år kommer sporterna som kräver snö att arrangeras en bit från själva huvudorten. I Peking blir det invigning och avslutning och där kommer ishockeyn, konståkningen och de andra skridskosporterna att avgöras.
OS-arrangörer
- De senaste arrangörerna av vinter-OS:
- 2018 Pyeongchang.
- 2014 Sotji.
- 2010 Vancouver.
- 2006 Turin.
- 2002 Salt Lake City.
- 1998 Nagano.
- 1994 Lillehammer.
- 1992 Albertville.
- 1988 Calgary.
Medan sommar-OS 2008 var ett dyrt jätteprojekt har vinter-OS en mindre budget. Flera av arenorna från sommar-OS 2008 återanvänds, men det blir ändå stora investeringar i infrastruktur.
Två vintersportorter nordväst om Peking bilder kluster för olika idrotter. Den lilla orten Chongli (126 000 invånare), i regionen Zhangjiakou 220 kilometer nordväst om Peking, blir platsen för skidor, backhoppning, freestyle, freeskiing, nordisk kombination, snowboard och skidskytte. Yanqing, 90 kilometer från Peking, blir centralort för bob, skeleton, rodel och alpint.
Mottot för spelen är "Glädjefyllt möte på is och snö" och de kinesiska myndigheterna har stora förhoppningar på att göra Kina till ett stort vintersportland. De har en del arbete kvar. Kina tog nio medaljer i Pyeongchang, varav ett guld – genom Wu Dajing i herrarnas short track över 500 meter.
Men medaljskörden ska bli större i Peking. Organisationskommittén har som målsättning att 300 miljoner kineser ska bli aktivt engagerade i vintersport.