Den andra sidan såg onekligen behagligare ut när Japan dessutom ledde grupp H inför dagen. Efter eftermiddagens matcher var det dock plötsligt ett något svårare Colombia som hade lagt vantarna på förstaplatsen i grupp H och därmed gjort vägen för grupptvåan i grupp G något svårare.
Gav det möjligtvis en morot att försöka vinna för belgarna och engelsmännen?
Åtminstone tydde inte laguppställningarna på det, då båda lagen valde att lufta det mesta av sina avbytarbänkar.
Inte heller gav den första halvleken några tecken på att det här var en match som till alla pris skulle vinnas, där publiken bjöds på en matchbild som, i stora penseldrag, påminde om långsamt torkande målarfärg sett till underhållningsvärde. Injektionen som den här matchen behövde kom i stället i inledningen av andra halvlek.
När reserver får spela så kan det ju också innebära att det är spelare som är hungriga att visa sina kvaliteter som får chansen. Adnan Januzaj i Belgien var sannerligen hungrig.
Hans vänsterskruv från straffområdeslinjen, som borrade sig otagbart in i Jordan Pickfords högra kryss, var matchens, utan konkurrens, finaste delikatess. Även om Michy Batshuayi gjorde sitt bästa för att sno åt sig rampljuset direkt efteråt när han hämtade bollen i firandet och dundrade den, via stolpen, i sitt eget huvud.
Men ingen av de stjärnsmällarna kunde till fullo väcka den här tillställningen – som efter det återgick till sitt tämligen händelsefattiga tillstånd hela vägen till slutsignalen.
Samtidigt, på annan ort, avslutade Tunisien sitt VM snyggt via en 2–1-seger mot Panama. De två lagen var redan avhängda från kampen om åttondelsfinalsplats och hade enbart äran att spela för.