|

Excellens, tillväxt och mognad

Cellisten Julian Arp, som medverkade i lördagens konsert, är särskilt engagerad i att framföra samtida musik. Zoom
Foto: Jannike Back

Cellisten Julian Arp, som medverkade i lördagens konsert, är särskilt engagerad i att framföra samtida musik.

Efter fem år av Rusk har publiken börjat hitta till festivalen i Jakobstad där musiker av världsklass framträder.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

Ruskfestivalen piggar sannerligen upp stämningen i ett novembermörkt Jakobstad. Med fem års mognadstid börjar publiken också hitta hit, och kvaliteten på musiken har från första början varit oerhört hög. Det är en stor förmån att få sitta i publiken då musiker av världsklass framträder. Här får lyssnaren uppleva hur det tekniskt svåra ter sig enkelt, hur nerven och närvaron i musiken förmedlas på ett så omedelbart sätt att ingen människa kan undgå att känna och erfara något mer än bara toner. Väl framförd akustisk livemusik har en förmåga att beröra, drabba och ge plats för personlig eftertanke. Det här är några av mina tankar efter årets Ruskfestival.

Zoom

Violinisten Hugo Ticciati, som medverkade i lördagens konsert, brukar regelbundet hålla mästarkurser. Foto: Jannike Back


Årets avslutningskonsert präglades av mustiga klanger, mognad och excellens på alla plan. I Crusells konserttrio ”Potpourri” förmedlades iver och spelglädje i kommunikationen mellan de virtuosa stämmorna. Rollfördelningen växlade mellan klarinetten, valthornet och fagotten i en vänskaplig och varm musikalisk diskussion som lämpade sig väl som inledning.

Det tyngsta kortet på repertoaren var Bartóks första stråkkvartett. Torra och råa stråkklanger vävdes i första satsen samman till en tung och laddad hymn, för att i andra satsen balanseras upp med fugainsatser och dubbla pardialoger med ett mjukt tonspråk. Soloavsnitten i pianissimo nyanserade dynamiken. I tredje satsen erfor jag plötsligt en slags parafras på Griegs I Bergakungens sal: en folklig anknytning som upprepades med ett helt annat tonspråk i sista satsen av Tjajkovskijs Stråksextett i D-moll ”Souvenir de Florence”. Det rytmiska motivet, känslan och molltonaliteten i folkmelodifragmentet förenade tid och rum, trots att Grieg inte fanns med på repertoaren den här gången. Det melodiska uttrycket förmedlade således något universellt.

Zoom

När Bram van Sambeek tilldelades Hollands kulturpris The Dutch Music Prize 2009 var han den förste fagottisten att få det på 30 år. Foto: Jannike Back

Annons
Festivaltemat har i år varit tillväxt. Genom Sebastian Fagerlunds Oktett ”Autumn Equinox” förmedlades essensen av temat: mognad. Under århundradenas lopp har kompositörer utforskat och vidgat ramarna för det klangmässigt och musikteoretiskt möjliga och tillåtna. Crusell använde på sin tid de musikaliska idéer som stod till buds, medan Bartók långt senare experimenterade med dissonanta harmonier för att utmana de melodiska gränserna. Däremellan förmedlade Tjajkovskij sin uppfattning om det allra vackraste i musikväg, en romantisk idyllbeskrivning av 1800-talets italienska musikkultur. Alla dessa tonsättare har satt sina spår för efterkommande musiker, och inom ramen för årets Ruskfestival har vi lyssnare erbjudits en möjlighet att få syn på hur det gått till.

Fagerlund har i sin oktett lyckats koka ner många av dessa tidigare nämnda musikaliska uttryck till en unik helhet. Alla nittonhundratalets experiment med att undvika dur-molltonalitet och utmana lyssnarens perceptionsförmåga mognar i Fagerlunds musik till ett fruktbart utbyte mellan musikepokerna. Han behärskar linjerna, rytmiken och använder en lyhörd orkestrering. Dynamiken gestaltas såväl i form av nyanserade volymskillnader som i den skickliga kommunikationen mellan de utövande musikernas personligheter. Här finns plats för eftertanke och tillväxt, men också för humoristiska frågetecken, som den avslutande repliken i andra satsen. Och när oktetten slutligen utmynnar i en segrande durters – då är jag lycklig.

Let it fly

  • Ruskfestivalens avslutningskonsert
  • Schaumansalen
  • 25.11
  • Crusell, Bartók, Fagerlund och Tjajkovskij

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan