"Smärtsam". Så kallade författaren Ursula K Le Guin läsningen av Kazuo Ishiguros senaste bok "Begravd jätte", som hon tyckte hade fuskats fram. Ishiguro är inte den enda Nobelpristagaren som har kritiserats för något av sina verk. Doris Lessing hann nästan bli uträknad som kandidat, många trodde att hennes hånade science fiction-romaner skulle kosta henne Nobelpriset. För att inte tala om reaktionerna Bob Dylan väckte förra året, då vissa till och med kallade valet för "deprimerande".

– Nobelpriset har alltid åtföljts av diskussioner och det har att göra med att kvalitet är ett jättesvårt begrepp, säger Carin Franzén, litteraturprofessor vid Linköpings universitet.

Enligt Akademien går kvalitet före allt. Måste en pristagares verk alltså vara nästintill fläckfria? Kritiker har exempelvis länge spekulerat om att Joyce Carol Oates anses för ojämn för priset. Men Ishiguros senaste roman avskräckte i alla fall inte ledamöterna.

– Ishiguro förvaltar en viss typ av romankonst som man ville framhålla. Då har man väl antagligen övervägt det i förhållande till det andra. Han är en skicklig avkodare av en engelsk tradition och det är nog det som har attraherat Nobelkommittén, säger Carin Franzén och fortsätter:

– Akademien är ute efter att peka på något som utmärker sig. Joyce Carol Oates har några verk som skulle kvala in men de tonas ned i hennes stora produktion. Det här är spekulationer men det kan också finnas en misstänksamhet om att det går för lätt, att kvalitet kräver ett mödosamt slit.

Hur ska kreativiteten då överleva om allt förväntas vara perfekt? Nobelpriset har dragits med ett rykte om att vara en dödskyss. Den faran är en myt, enligt litteraturforskaren Anna Gunder, som i en studie har visat att många får bättre förutsättningar att skriva när den inledande uppmärksamheten har lagt sig. John Steinbeck är undantaget.

– Han hade haft svårt med kritikerna redan före priset och trodde att det skulle ge honom upprättelse, men det gjorde det inte. Så han valde att aldrig skriva mer.

Det finns också två skolor kring begreppet kvalitet. Vissa menar att den är universell och objektiv. Andra att begreppet är föränderligt och styrs av normer.

Anders Österling, under många år Akademiens ständige sekreterare, har sagt att ”ingen helt ovärdig har tagit emot utmärkelsen". Flera har ändå dömts ut på efterhand, bland andre Sully Prudhomme som kallades "en andra rangens poet" i The Times. Pearl Bucks böcker dissades som "kiosklitteratur". Medelmåttor eller inte – de absolut flesta pristagarna är ändå vita män. Är det något i Akademiens syn på kvalitet som har ifrågasatts är det kanske framför allt detta.

– Det har funnits en manlig dominerande ordning i den västerländska litterära kanonen och Nobelpriset reflekterar den ordningen. Men nu är den i upplösning, säger Carin Franzén.

På 1940-talet ansåg till och med en feminist som Simone de Beauvoir att det inte finns några bra kvinnliga författarskap. Sådana åsikter är vanliga i en ordning där det estetiska idealet blir synonymt med det manliga geniet. Men allt handlar om hur man läser, menar Carin Franzén.

– Jag själv som har forskat på kvinnliga författarskap tycker att det är absurt, man kan gå tillbaka och titta på kvinnor som skrev på medeltiden och antiken, varför skulle de texterna vara sämre?

Akademien har med de senaste årens val försökt att luckra upp det smalare litteraturbegreppet. Priset anses visserligen fortfarande vara exklusivt snarare än populärkulturellt. Men det paradigmet bröt man ändå mot genom att ge priset till Bob Dylan, poängterar Carin Franzén.

– Tidigare var det också Dario Fo, från en annan tradition. Och Svetlana Aleksijevitj står för ett helt nytt sätt att skriva litteratur på, säger hon och tror att nya kvinnliga ledamöter inom Akademien kan bidra till en förändrad inriktning.

Kanske kommer man snarare att börja diskutera vad ett svagt verk är och i förhållande till vad?

– Jag hoppas att Akademien följer med sin tid och överlever det de genomgår nu, deras djupaste kris hittills, och att de kommer ut på andra sidan som en modern Akademi.