Paavo Väyrynen lyckades med vad många betvivlade han skulle klara av. Han samlade in de erfordrade 20.000 anhängarkorten och är därmed redo att ställa upp i presidentvalet 2018.

Väyrynens chanser att bli vald är minimala men hans kandidatur rör rejält om i stacken. Hans kandidatur är pinsam och besvärande för Centern som får se sin hedersordförande och trefaldiga presidentkandidat utmana den egna kandidaten Matti Vanhanen.

• 1988, då Finland återvalde Mauno Koivisto kom Väyrynen tvåa med drygt 20 procent av rösterna.
• 1994 var han med knappa 20 procent tre efter Martti Ahtisaari och Elisabeth Rehn.
• 2012 var han trea efter Sauli Niinistö och Pekka Haavisto med drygt 17 procent av rösterna.

Däremellan har Väyrynen såväl återvalts som fallit ur riksdagen och valts till europarlamentariker.
Då han efter det senaste riksdagsvalet inte fick den regeringspost han eftersträvade valde han Europaparlamentet framför riksdagen.

Mellan varvet har han startat ett eget parti men samtidigt vägrat lämna Centern. Nu ställer han alltså upp i samma val där hans eget gamla parti redan ställt upp sin kandidat.

Enkäterna inför presidentvalet – som hittills gjorts med Väyrynen utanför startfältet – ger sittande presidenten en fullkomligt förkrossande majoritet.

Kring 80 procent av de tillfrågade säger sig stöda Niinistö medan de övriga kandidaterna får dela på smulor från den rike mannens bord. Bara De grönas Pekka Haavisto får låga tvåsiffriga andelar medan de övriga får några procent var. Centerns Matti Vanhanen har i de senaste mätningarna hållit sig vid tvåprocentsstrecket.
Där finns inte mycket att dela på, men det finns en intern opposition inom Centern som ser den nuvarande regimen som för liberal och urban. Väyrynen kan mycket väl fånga traditionella Centerväljare. Det lär ändå inte gunga Niinistös båt.

Det ska bli mer än intressant att se hur Centeretablissemanget ska möta utmaningen. Partiets stadgar gör det i praktiken nästan omöjligt att bli av med honom, enda sättet verkar vara att utesluta hela partiavdelningen, men en sådan åtgärd skulle motverka sitt syfte och ytterligare undergräva partiets stöd.

Med sin profil som blandar EU-motstånd, nationalism och invandringskritik som gränsar till främlingsfientlighet fiskar Väyrynen i samma grumliga vatten som Sannfinländarnas Laura Huhtasaari och kan med sin statsmannamässighet mycket väl bli den som får den större fångsten.

Niinistös överlägsenhet har hittills antytt en tråkig presidentvalskampanj. Om inte annat kan Väyrynen ge liv åt debatten. Han har heller inget att förlora på att på allvar profilera sig mot Sauli Niinistö som tvingas hålla tungan rätt i mun då han försvarar sin linje mot rabulisten Väyrynen.