Det var i juli som många inom skogsindustrin fick morgonkaffet i vrångstrupen. EU-parlamentet var då på väg att begränsa avverkningen av de finländska skogarna.

Efter enträget lobbande kunde EU:s medlemsländer, EU-kommissionen och EU-parlamentet på onsdagen nå en preliminär enighet om den så kallade LULUCF-förordningen. Överenskommelsen innebär att Finland får igenom sitt eget sätt att beräkna den belastning på miljön i form av koldioxidutsläpp som avverkningen i landet medför.

Förenklat handlar förhandlingsresultatet om att Finland kan avverka mer skog om man i motsvarande grad kan påvisa att upptaget i så kallade kolsänkor kompenserar dels bortfallet av skog, men även de utsläpp som avverkningen förorsakar över en längre period.

-Jag är nöjd över att förordningen nu beaktar skogarnas framtida utveckling, deras ålderstruktur och andra egenskaper. Vår bärande tanke om god och balanserad vård av skogar och kolsänkor är sammanfattad i beslutet, säger bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen.

Men idén om att man kan ersätta borthuggna kolsänkor med nya skogar någon gång i framtiden är inte hållbar. Det säger Jussi Nikula som är programchef vid WWF i Finland och sakkunnig i frågor som berör skogsbrukets inverkan på klimatet.

- Det tar minst 20 år för nyplanterade träd att bli så pass stora att de kan utgöra nya kolsänkor som så småningom börjar ersätta dem som fällts.

Det är en alltför lång tid säger han.

- Om vi ser rent allmänt på klimatläget så är målsättningen med att sänka koldioxidutsläppen till en nivå som motsvarar 40 procent av utsläppen år 1990 för lågt. Det borde vara minst 60 procent om vi ska hindra planetens uppvärmning till mindre än två grader.

Nikula säger att all forskning visar att temperaturhöjningen globalt är snabb. Det finns inte utrymme för att vänta på kolsänkornas återväxt.

- Sedan är det så att om man på något håll är flexibel och låter öka på utsläppen, så måste man minska på dem på ett annat håll. Om nu skogsindustrin får avverka mer så blir det i någon annan som måste minska på sina utsläpp.

Nikula har inte detaljstuderat onsdagens förhandlingsresultat men enligt vad han sett hittills så är sättet som man räknar ut referensnivån för kolsänkor (alltså utsläppen i förhållande till kolsänkor) alltför komplicerat och kan bli föremål för manipulation.

- Lyckligtvis ingår det i kommissionens plan att skapa en oberoende övervakningsstruktur som ska se till att ingen försöker fuska.

Själv hade han föredragit ett system där man betraktat utsläppens referensnivå baserat på observerade kolsänkor under perioden 2000-2009, alltså ur ett historiskt perspektiv. Med det som utgångspunkt kunde man beräkna hur stora utsläpp per kolsänksnivå som kan vara godtagbara.

Det stora problemet är dock att det tankesätt som nu råder i förhållande till LULUCF inte motsvarar Parisavtalets intention, trots regeringens påstående om att det gör det.

- Enligt Parisavtalet ska utsläppen vara i relation till kolsänkornas upptag. Men det upptaget kan inte ligga någonstans långt i framtiden, såsom regeringen tänker. Finland måste nå kolneutralitet redan om drygt tio år för att ha gjort sin andel i klimatfrågan. Och det handlar inte bara om kolsänkor i Finland. Man måste se detta i ett globalt perspektiv.



Vad är LULUCF?

  • Akronymen LULUCF står för Land use, land use change and forestry (markanvädning, förändrad markanvändning och skogsbruk).
  • Det är ett system för hur man beräknar inte bara den belastning som användningen av skog, åkrar och mark skapar i form av utsläpp av koldioxid, utan även det upptag av koldioxid som sker i naturen.
  • LULUCF är en del av FN:s system för motarbetande av klimatförändringar och en central mekanism inom EU:s klimatpolitik, där målet är att få ner koldioxidutsläppen med 40 procent under 1990 års nivå fram till år 2030.