– De måste vara minst 163 centimeter långa och komma från bra familjer, säger professor Chan-Il Ahn, Nordkoreaforskare som själv hoppat av från den slutna diktaturen.

Första gången hejaklacksledarna – nästan 300 av dem – dök upp i grannlandet var under Asiatiska spelen 2002. Iklädda traditionella koreanska dräkter och viftande med den blå och vita så kallade enandeflaggan väckte de enorm uppmärksamhet när de sjöng och dansade på läktarna. Därefter har det blivit fler framträdanden i Sydkorea, och uppmärksamheten har inte minskat.

Chan-Il Ahn säger att regimen noga plockar ut och drillar kvinnor i 20-årsåldern till uppdraget, att erfarenhet av musik och sång är meriterande och att många av dem går på elituniversitet i Pyongyang.

Sung Baik-You, talesperson för OS-organisationen i Pyeongchang, säger att det i övrigt ofta så fientliga grannlandets hejaklacksledare kan öka på biljettförsäljningen – men han ser också andra fördelar:

– Det kommer att uppfylla våra önskemål om en fredsolympiad.


Nordkorea och OS

  • Nordkorea har deltagit i flera OS genom åren, både vinter- och sommarolympiader. Landet debuterade i vinter-OS 1964, som det året anordnades i österrikiska Innsbruck. Vid den senaste vinterolympiaden i ryska Sotji 2014 skickades emellertid ingen delegation.
  • Landet var heller inte representerat 1988 när sommar-OS anordnades i sydkoreanska Seoul.
  • Rent sportsligt har landet skördat sina största framgångar på olika sommarolympiader.
  • Facit sedan 1964 är 16 guld, 17 silver och 23 brons. Mest framstående har Nordkorea varit i tyngdlyftning, gymnastik och olika kampsporter.
  • I ett mycket plötsligt närmande länderna emellan meddelade Nordkorea nyligen en vilja att delta i vinter-OS i Pyeongchang i Sydkorea den 9–25 februari.