Det rör sig om de allra minsta av alla marina ryggradsdjur, fiskar som är så små och oansenliga att de är svåra att uppfatta för ett mänskligt öga.
Hit hör arterna inom 17 familjer av fiskar. De har en kroppslängd på under fem centimeter och är ofta inte ens hälften så stora. Många av dem lever inuti korallerna, i små hålor och springor.
För att klara detta är merparten av arterna långsmala, med korta fenor. De vanligaste tillhör de tre familjerna slemfiskar (Blennidae), trefenade fiskar (Tripterygidae) och smörbultar (Gobiidae).
Lev snabbt, dö ung
De må vara oansenliga men studien avslöjar att de är själva grundpelaren i korallrevens ekosystem.
Deras fortplantning är extremt snabb. De producerar enorma mängder ägg och larver – vilket är nödvändigt eftersom merparten av de vuxna individerna omedelbart äts upp av rovfiskar som lever på reven.
Generationsväxlingen går med andra ord i blixtens hastighet. Deras strategi är att leva snabbt och dö unga. De blir oftast bara några veckor gamla innan de hamnar i magen på större arter.
Det kan tyckas vara en riskabel metod, men i själva verket är den framgångsrik. Trots den höga dödligheten är de små revfiskarna oerhört talrika.
Ekosystemets stöttepelare
Hemligheten bakom framgången är larvernas levnadssätt. Medan larverna hos de flesta andra fiskar sprider sig ut över det öppna havet där få av dem överlever mer än en kort tid, söker sig de små revfiskarnas larver in i skrymslen bland korallerna där överlevnaden är bättre. På så vis lyckas de hela tiden ersätta de vuxna fiskarna som fallit offer för glupska rovfiskar.
Resultatet är anmärkningsvärt. De små revfiskarna utgör själva basen i korallrevens näringskedja – de utgör nästan 60 procent av all fisk som konsumeras av de större rovfiskarna i ekosystemet. Utan smörbultarna, slemfiskarna och de andra småfiskarna skulle reven vara näst intill livlösa.
– De här fiskarna är som godis. De är pyttesmå energiknippen som äts upp nästan omedelbart av alla korallrevsorganismer som kan bitas, grabba tag i eller suga upp dem, säger studiens ledare Simon Brandl, biolog vid Simon Fraser University i Kanada.
Darwins paradox
Han påpekar att deras betydelse kan vara ännu större än vad siffrorna antyder. De yngre individerna av vissa havsabborrfiskar lever till nästan 90 procent av de små revfiskarna.
Under nästan 200 år, ända sedan Charles Darwins tid, har forskare grunnat på hur korallreven kan vara så extremt produktiva. Reven är isolerade områden med en exceptionell biologisk mångfald i tropiska oceaner som annars är näringsfattiga, improduktiva och ganska tomma på liv.
Fenomenet, kallat "Darwins paradox", har länge varit en gåta. Men nu är kanske gåtan löst. Den höga produktiviteten beror på de små revfiskarna och deras unika livshistorier. De är själva basen för korallrevens biologiska mångfald.
