Brexitvänlige brittiske ledamoten Nigel Farage möts av journalister och fotografer när han lämnar EU-parlamentet för sista gången.


Brexitdagen i korthet

  • Storbritannien lämnar formellt EU vid midnatt till lördagen, centraleuropeisk tid – det vill säga kl 23 på fredagskvällen, brittisk tid.
  • Brexitanhängare kommer bland annat att fira med festligheter på Parliament Square utanför parlamentet i centrala London.
  • En timme före utträdet ska Storbritanniens premiärminister Boris Johnson hålla ett tv-tal till nationen.
  • I Bryssel gör i sin tur EU:s tre tyngsta företrädare – kommissionsordförande Ursula von der Leyen, permanente rådsordföranden Charles Michel och parlamentstalmannen David Sassoli – ett gemensamt framtidsuttalande klockan 11 på fredagsförmiddagen.
 


Det sista klartecknet inför lämnandet kom från EU:s medlemsländer på torsdagseftermiddagen.

"Rådet har genom skriftligt förfarande antagit beslutet om ingående av utträdesavtalet på EU:s vägnar", heter det i ett pressmeddelande.

"Avtalet kommer att träda i kraft från Storbritanniens utträde ur EU, den 31 januari 2020 vid midnatt. Därefter är Storbritannien inte längre ett medlemsland i EU och kommer att hanteras som ett tredjeland", meddelas från EU.

De övergångsregler som man enats om gör dock att ytterst få kommer att märka några större skillnader förrän tidigast till årsskiftet.

Brexitmotståndaren Steve Bray har nästan dagligen demonstrerat utanför parlamentet i London mot beslutet att lämna EU.


Kamp om avtal


Under tiden väntar ett år av tuffa förhandlingar om hur samarbetet mellan EU och Storbritannien ska fungera framöver. Framför allt gäller det att hitta handelsregler för att undvika eller åtminstone lindra effekterna för ekonomin när varor, tjänster och arbetskraft inte längre kan flöda automatiskt över gränserna som förut.

Inte minst väntar en strid om vad som kallas för "jämbördiga villkor". EU vill ha garantier för att inte britterna dumpar marknaden med produkter som tillverkas med lägre krav på exempelvis miljöområdet, arbetsregler och säkerhet. Storbritannien vill i sin tur ha så stor frihet som möjligt att välja själv.

Det lär påpekas när premiärminister Boris Johnson ska lägga fram sina planer i början av nästa vecka.

– Även om friktionsfri handel är att föredra så är det mindre viktigt för Johnson än att se till att Storbritannien kan sätta sina egna regler och inte lyder under EU:s domstol, säger en regeringskälla till tidningen Daily Telegraph.

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson utanför 10 Downing Street i London. Efter EU-uträdet väntar tuffa förhandlingar kring den framtida relationen med unionen.


"Skyll inte på oss"


Förhoppningarna kommer knappast bli enkla. I Bryssel finns redan stark oro för att skulden kommer att läggas på EU, om inte brexit blir en omedelbar succé.

– Jag har bara en önskan till er som orsakade det här. Oavsett vad som nu sker i Storbritannien eller mellan Storbritannien och EU så var det ni som orsakade det, det var ni som röstade för det, det är ni som har ansvaret. Skyll inte på oss för vad som håller på att hända, manar Polens förre utrikesminister Radek Sikorski i EU-parlamentet.

De brittiska ledamöter som på torsdagen höll sina allra sista inlägg i EU-parlamentet uttryckte i sin tur både hopp och förtvivlan.

– Vi kom, vi älskade, vi hoppades, vi kämpade, vi förlorade. Vi möts igen – när saker blir bättre, inte värre, rimmade Catherine Rowett från EU-vänliga Green Party.

– Var inte oroliga. Framtiden är fantastisk för Storbritannien. Vi visar alltid vägen för Europa, kontrade Brexitpartiets Robert Rowland.

Tio steg mot brexit

  • 23 juni 2016: 52 procent av britterna röstar för att lämna EU i folkomröstningen. Till följd av resultatet lämnar premiärminister David Cameron sitt jobb och ersätts den 13 juli av dåvarande inrikesministern Theresa May.
  • 8 juni 2017: May hoppas stärka regeringen inför utträdesförhandlingarna med EU med hjälp av ett nyval. I stället går Konservativa partiet tillbaka och tvingas förlita sig på stöd från nordirländska DUP för att fortsätta regera.
  • 6 juli 2018: Den brittiska regeringen enas om sin syn på hur man vill samarbeta med EU efter utträdet. Utrikesminister Boris Johnson gillar inte planen och avgår.
  • 14 november 2018: Storbritanniens regering säger sig acceptera det utkast till utträdesavtal som tagits fram av brittiska och europeiska förhandlare. Oenigheten är dock stor i parlamentet.
  • 15 januari 2019: Det brittiska underhuset röstar nej till utträdesavtalet. Ytterligare två nej under våren leder till att Storbritannien beviljas fortsatt förhandlingstid till den 31 oktober, i stället för den 29 mars.
  • 24 juli 2019: May avgår och ersätts av Johnson, som vill förhandla om Mays avtal och annars lovar att lämna utan uppgörelse med EU.
  • 17 oktober 2019: Ett nytt avtal nås mellan Johnsons regering och EU. Johnson tvingas två dagar senare ändå be om förlängd förhandlingstid i tre månader till, eftersom parlamentet inte vill rösta igenom avtalet omedelbart.
  • 12 december 2019: Konservativa partiet vinner stort i det nyval som utlysts och ger Johnson förstärkt majoritet för sitt utträdesavtal, som godkänns av underhuset den 20 december.
  • 29 januari 2020: EU-parlamentet godkänner utträdesavtalet med 621 röster mot 49 och 13 nedlagda.
  • 31 januari 2020: Storbritannien lämnar EU klockan 23.00, brittisk tid.