|

Hon kämpade mot monstret inom sig – det påverkade hela familjen

Nu finns berättelsen om hur Leena Sahlström drabbades av och dog av cancer som bok, utgiven av Förlaget M. Zoom
Foto: Linus Lindholm

Nu finns berättelsen om hur Leena Sahlström drabbades av och dog av cancer som bok, utgiven av Förlaget M.

I boken "Cancerbrev" berättar Leena och Fritjof Sahlström öppet och ärligt om hur det kan vara att leva med och dö av cancer.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

SAKPROSA

  • Cancerbrev. Om att leva med och dö av cancer. Fritjof Sahlström och Leena Sahlström. Förlaget 2021. 248 s.

 

Det börjar med ett vänsterben som krånglar och lite orkeslöshet på sensommaren 2014. Inget som känns riktigt allvarligt, tycker Leena Sahlström, men låter sig övertygas av maken Fritjof att kontakta hälsovården som ger en remiss till magnetröntgen.

Ännu på morgonen för undersökningen tvekar hon. Benet känns bättre, och kanske det bara var en inflammation som nu börjat läka.

Undersökningen visade sig vara början på en lång och smärtsam vandring. Det som Leena Sahlström i värsta fall trodde var en släng av borrelia var en cancermetastas, och tio dagar senare kommer det golvande beskedet: hela bukhålan var fylld med en stor njurcancertumör som invaderat såväl lever, lungor, lymfknutor och mellangärdet.

"Leena och Fritjof talar om tumören som monstret."

 
Annons
Leena och Fritjof talar om tumören som monstret.

Paret skriver sig genom kampen mot monstret, hon på en blogg och han i kolumner i HBL.

Leena gick bort i januari 2019. Nu har händelseförloppet, som började med en vag aning om att det var något som inte stämde med Leena redan 2013, samlats i en bok.

Omslaget till
Foto: Förlaget M

Omslaget till "Cancerbrev" av Fritjof Sahlström och Leena Sahlström.



"Cancerbrev" är en ärlig, personlig och intim berättelse om hur en människa sakta bryts ned av sjukdom, men samtidigt också historien om hur hoppet ständigt lever kvar och man kan leva ett vardagsliv trots att ett monster invaderat familjen.

För ja, när en person drabbas av en svår sjukdom påverkas hela familjen.

"Familjen Sahlström väljer, också enligt Leenas önskan, att inte låta monstret erövra hela luftrummet."

 

Familjen Sahlström väljer, också enligt Leenas önskan, att inte låta monstret erövra hela luftrummet. Barnens ska ägna sig åt sina hobbyer som kräver både tid och engagemang av föräldrarna, och också Leenas engagemang är stort. En dotter rider, den andra tävlingsseglar på landslagsnivå och sonen är begåvad violinist.

Leena själv, veterinären, arbetar så länge hon förmår och Fritjof balanserar mellan sin akademiska karriär och behovet att stödja Leena.


"Cancerbrev" berättar om Leenas möten med vård, undersökningar, operativa ingrepp, perioder av illamående, medicinering med ibland uppmuntrande resultat och hejdad metastastillväxt, ibland svåra biverkningar och bakslag då medicinerna inte längre har någon verkan.

Leena och Fritjof reflekterar också över hur hennes cancer påverkar dem som människor.

Fritjof skriver om hur de likt alla som lever i ett parförhållande tampats med vardagliga misshagligheter och trätor; "Med tiden har vi blivit bra på att vara missnöjda med varandra".

Fritjof Sahlström överlevde sin fru Leena Sahlström, som drabbades och dog av cancer.
Foto: Niklas Sandström

Fritjof Sahlström överlevde sin fru Leena Sahlström, som drabbades och dog av cancer.



Men, skriver han – "Cancern lär oss om. Gör oss snällare och ödmjukare. Tumören och metastaserna gör att jag inte kräver, utan känner att jag får. Kravfullare tid, kärleksfullare tid. Ömsintare tid."

Leena reflekterar över orsaker till cancer och har bland annat läst en klok artikel som avfärdar myter kring orsakerna, myter som skuldbelägger de insjuknade, myter om att en positiv livssyn skulle ha en inverkan på behandlingen av cancer.

"Cancer är ett ojuste lotteri där det bara finns nitlotter."

 

Cancer är ett ojuste lotteri där det bara finns nitlotter.

De nästan fem åren från diagnos till Leenas död är en utförsbacke med såväl hoppingivande uppehåll som svåra motgångar.

Den kanske värsta kommer i april 2018 då Leena får beskedet att man hittat tre små metastaser i hennes hjärna.

Leena Sahlström fungerade som stödperson för andra med cancer.
Foto: Linus Lindholm

Leena Sahlström fungerade som stödperson för andra med cancer.



Också efter strålbehandlingarna med besvärliga bieffekter går livet vidare för familjen Sahlström, och inför julen samma år pågår förberedelserna som alltid. Man ska vara nästan 30 vid bordet. Också Leena skriver om planeringen för julbordet.

Bara några dagar innan julafton gläds hon åt haren hon skymtar i bersån.

Samtidigt mår hon inte bra, och fredagen den 21 december tas hon in på sjukhus med svåra magsmärtor.


Några dagar senare får hon komma hem igen och skriver ännu några blogginlägg.

I början av år 2019 försämras Leenas tillstånd ändå snabbt och familjen vakar under flera dagar vid hennes sjukbädd och en tillvaro som svävar vid medvetandets gränser.

Den 13 januari, på tjugondagen, tar Leena Sahlström sitt sista andetag.

Monstret segrade till slut.

Fritjof Sahlström skriver berörande om avskedet, hur andetagen han levt med och som varit ljudspåret i hans liv upphört. "Nu är det helt tyst".

"Han skriver om smärtan efter bortgången, tomheten – men också om att gå vidare."

 

Han skriver om smärtan efter bortgången, tomheten – men också om att gå vidare.

Det handlar om vardagliga saker, som att få hjälp med trädgården som en gång var "vår" men nu bara "min", men också om att gå vidare med sitt eget liv.

"Du kommer ihåg hur vi pratade om att jag skulle leva efter att du dött, då för länge sedan när du fått diagnoserna, och du sade att jag inte skulle leva ensam? Du fick som du ville. Så du vet."

Bokens sista stycke fångar Fritjofs obotliga längtan som paras med hopp.

"Jag såg haren på gården igen idag. Det är nästan som att det är du som kommer och hälsar på när jag ser den. Den kommer rätt så ofta. Det är fint."

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan