I början av maj övergick sjutton vägar eller totalt 25 kilometer väg från Karleby stads till privata väglags ansvar. För Kålavägen och Karsobackavägen i Kaustar, samt bivägarna Gunnarsvägen, Reipsarvägen och Kuivasvägen bildades ett gemensamt väglag.
Kari Kalliokoski, ordförande för väglaget, är mycket kritisk både till beslutet och hur staden informerat om det.
– De här borde inte alls räknas som enskilda vägar. Enligt lagen är en enskild väg en väg som i första hand betjänar ett enskilt transportbehov, men det stämmer ju inte här.
Han berättar att Kålavägen används för dagliga grustransporter, det kan vara uppemot 90 lastbilar med släp varav hälften är fullastade med 75 ton. Ett tiotal bussar i lokaltrafik kör förbi. Dessutom används vägen bland annat av folk på väg till stadens vandringsled och en del pendlare som sneddar över från en riksväg till en annan.
Trafiken är med andra ord både tung och tidvis livlig. Väglaget uppskattar att mer än varannan bil på vägen är utomstående.
Längs de två vägarna på totalt nästan 5 kilometer finns ett åttiotal hushåll. De fick brev från staden i mars i år, 10 månader efter att beslutet fattats.
– Många som bor här är äldre och har inte tillgång till internet, brevet var den första informationen de fick. Vi hade ingen möjlighet att påverka beslutet och fick meddelandet först några veckor innan vi skulle ta över ansvaret. Informationen har definitivt inte varit direkt och jämlik, som den borde vara.
Kari Kalliokoski beskriver hela situationen som huvudlös. Han har överklagat beslutet i mars, men inser att chanserna att vinna är små. Ännu har nämnden inte behandlat ärendet.
En annan aspekt han hänvisar till är att staden 1975, inför sammanslagningen av Karleby och Gamlakarleby, lovade att fortsätta underhålla vägarna.
– Nu häver en nämnd inom staden ett beslut som stadfästs av statsrådet. Hur kan de göra det?
Kari Kalliokoski tycker det är fräckt av staden att vältra över ansvaret och den ekonomiska belastningen på invånarna.
– Vi har i alla år bekostat vägunderhållet genom fastighetsskatt. Nu ska vi både betala till den allmänna potten och separat för vår väg som klassats som enskild fast den i praktiken inte är det.
Kalliokoski uppskattar att väglagsavgiften kommer att landa på mellan några tior och ett par hundralappar per hushåll.
Kålavägen som är asfalterad är ställvis gropig och sprucken. Karsobackavägen som är grusbelagd behöver regelbundet underhåll.
Behovet av lappning är ställvis akut och inom ett par år behövs större reparationer. Planen är att ansöka om projektpengar från Närings-, trafik- och miljöcentralen och staden. Men först borde behovet kartläggas.
– För oss amatörer är det inte lätt att veta vad som behöver göras, när och vad arbetena borde kosta. Staden som kan det här har inte berättat vad som har gjorts eller vad det kostat.
Nu försöker Kari Kalliokoski än en gång få till stånd ett möte med staden.
– Som tur är kommer Huldéns jordbyggnad, som har grustaget i närheten, emot med dammbekämpning och annat samarbete. Tillsammans har vi bett att få ett möte med staden i juni. Vi hoppas på det bästa, men hjälpen har varit väldigt knapp hittills.
En annan som är besviken är Hans Snellman i Öja. Som fullmäktigeledamot för SFP har han varit med då flera vägbeslut tagits och upprepade gånger hört tjänstemännen försäkra att staden stöder väglagen. Han föreslog i fjol att tillräckliga anslag ska vikas för projekt på enskilda vägar, vilket fullmäktige godkände enhälligt.
Men som ordförande för Kåtö-Bergö väglag är han besviken över vad det utlovade stödet från staden uppgår till.
– Vi håller på att förbättra ett vägavsnitt på 2,9 kilometer av våra totala 22 kilometer och har ansökt om bidrag av både staten och staden. Till sakkunnig valde vi Kristian Gäddnäs på Österbottens skogsägare vars sakkunskap har varit förträfflig.
Väglagets motiveringar till varför projektet är viktigt var många; en stadigvarande bosatt, 204 villaägare varav en stor del bor där flera månader om året, trafiksäkerhet, livlig trafik och tunga virkestransporter, områdets betydelse för rekreation både för Karlebybor och turister, att staden godkänt Märäskär som frilufts- och inkvarteringsområde i åretruntanvändning samt både stadens och NTM-centralens strategiska planer att utveckla landsbygd och skärgård.
NTM-centralen beviljade statsstöd för 70 procent av kostnaderna, 121 500 euro av de uppskattade 173 600 euro.
– En eloge till dem för snabba beslut och gott samarbete.
I maj kom staden, som kunde ha bidragit med 23 procent till, med en kalldusch. Vägförbättringen får 2 088 euro.
Stadsstrukturnämnden i Karleby har slagit fast att stöd till grundförbättring kan ges om det finns ett hus med fast bosättning och stöd till underhåll om det finns tre hushåll. På Kåtövägen finns ett året om-hus, 1,7 kilometer in på det aktuella vägavsnittet.
– Alla villaägare som bor här flera månader, att Kåtölandet är ett populärt rekreationsområde, planerna vid Märäskär och att staden i sina egna strategier poängterar friluftsliv och naturnära boende, det beaktas inte. Jag förstår att tjänstemän måste hålla fast vid den linje nämnden beslutat. Men det är oförståeligt att inte staden tillämpar samma helhetsbedömning som NTM-centralen.
Hans Snellman blir sällan arg.
– Men nu blev jag uppriktigt ledsen. Det här är ett missförhållande och inte alls likvärdig behandling av invånarna.
Väglaget uppbär en femfaldig vägavgift både för i fjol och i år. Hans Snellman lämnade i måndags in en motion till stadsfullmäktige om att på nytt diskutera bidragskraven.
– Mitt förslag är att skälighets- och likhetsprincipen samt särskilda omständigheter ska beaktas bättre i helhetsbedömningen.
Det vägprojekt det handlar om är snart klart. Diken rensas som bäst, stenar är borttagna, tre tidigare sikthinder uträtade, vägen har fått ny bärande krossfyllnad och trummorna är bytta. Det som återstår är att lägga till ytterligare 5 centimeter finare kross, sladda, välta och avverka träd. I början av juni ska allt vara klart.
Men snart inleds nästa projekt på samma huvudväg, ett avsnitt på 2,9 kilometer mellan slakthuset och Bergöflagavägen. Det kommer att kosta ungefär lika mycket till, men med det blir hela väglagets huvudväg åtgärdad.
– Väglaget tänker igen söka pengar av både NTM-centralen och staden. Om vi mot förmodan inte får statsbidrag så åtgärdar vi vägen så långt de egna pengarna räcker.