Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Litteraturen är på väg att dö ut. Det är den enda slutsats som är möjlig att dra ifall man tar antalet bokrecensioner i den österbottniska pressen som indikator på sakernas tillstånd.

Vi kan ta Österbottens Tidning som exempel. Under januari 2024 publicerade tidningen exakt en (1!) skönlitterär recension. För fullständighetens skull bör nämnas att en (1!) facklitterär recension också fick plats i spalterna.

Sammantaget blev det således hela två recensioner i de 25 tidningsnummer som utkom den månaden. Så ser kejsarens nya kläder ut.

Var det bättre förr? I januari 1994 ingick, som jämförelse, ett tjugotal recensioner i Jakobstads Tidning, hälften skönlitterära. Till den summan borde dessutom recensionerna i Österbottningen från samma månad adderas för att få en helt rättvis bild.

Var det så att tidningarna efter krisåren i början på 1990-talet plötsligt badade i pengar och hade råd att betala honorar till recensenter? Eller handlar det om att kulturmaterial i dag helt kallt vrakats till förmån för nyheter som genererar synlighet på nätet?

Förklaringen är åtminstone inte den att andra konstarter prioriteras, för det är minsann också glest mellan konst-, musik- och filmrecensionerna.

En praktisk orsak till den förkrympta litteraturbevakningen är förstås tidningarnas övergång till tabloidformat. Men faktum kvarstår att verksamheten steg för steg monterats ned även det senaste decenniet.

För att återvända till exemplet Österbottens Tidning, där är facklitteraturen numera hänvisad till ledarsidan – i den mån den alls beaktas. Kultursidan har sedan en tid slopat alla recensioner av utländsk litteratur. Det enda som återstår är sporadiska anmälningar av finlandssvenska böcker.

"Helhetsbilden av litteraturbevakningen är och förblir beklämmande dyster."

Naturligtvis är vi medvetna om att det finns andra sätt att ge utrymme för litteratur än genom traditionella recensioner. Men inte är det mycket bevänt med den övriga litteraturbevakningen heller. I januari 2024 publicerade ÖT bara en författarintervju, samt en del notiser. Helhetsbilden av litteraturbevakningen är och förblir beklämmande dyster (med ett uppslag om krigsskildringar för barn och unga som enda undantag).

Det ambitiösa, fondfinansierade projektet Kritikbyrån har de senaste åren arbetat för att utveckla den finlandssvenska kritiken och förbättra frilanskritikernas villkor. Men vad hjälper sådana satsningar om tidningarna avsagt sig sin roll som aktör i det offentliga samtalet om litteratur?

Den österbottniska litteraturen är livskraftig, liksom den finlandssvenska litteraturen i stort – åtminstone än så länge. Den förtjänar att bli tagen på allvar. Recensioner och uppmärksamhet i tidningar bidrar till en gynnsam jordmån för litteraturen.

Tidningsläsare i Österbotten är även värda att få inblickar i nordisk och internationell litteratur – inte bara serveras helsidor om utbudet av filmer och serier på kommersiella streamingtjänster.

Vi ser därför med spänning fram emot vad Bonnier News som ny ägare till Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten har för visioner för litteraturbevakningen.
Kommer det lilla som finns kvar att få nådastöten? Eller är det massproducerat, rikssvenskt material som är framtidens melodi? Ja, hur ser ägarna – och de österbottniska tidningarna själva – framöver på sitt uppdrag vad recensionsverksamheten och litteraturbevakningen beträffar?

Svenska Österbottens litteraturförening, Sophia Lundström, ordförande, Anders Westerlund, vice ordförande

Svar:

Tack för responsen! Litteraturen dör inte ut i den österbottniska pressen. Visst, januari innehöll inte många litteraturrecensioner, vilket hänger ihop med att förlagen ger ut få böcker efter jul och nyår. I januari gav till exempel de två stora finlandssvenska förlagen ut totalt tre nya böcker: en diktsamling, en kapitelbok för barn och en bilderbok. ÖT publicerade recensioner av dem i februari.

Att det enda som numera publiceras skulle vara sporadiska anmälningar av finlandssvenska böcker är helt enkelt inte sant. Bläddrar du vidare till februari 2024 hittas i ÖT bland annat ett uppslag med Petra Lillsund Botéus som fick Runeberg Junior-priset, en lång intervju med Ralf Andtbacka som fick Tollanderska priset och en reflekterande text från evenemanget Kultursoffan, där två författare och en poet förde ett samtal om litteratur.

Det vore naturligtvis fint att bjuda läsarna på en mycket bredare överblick av litteraturutbudet, för självklart är litteraturen extremt viktigt. Men våra resurser är trots allt begränsade och därför belyser vi litteraturen i regionen i högre utsträckning än utländsk litteratur.