De senaste åren har den politiska diskussionen i hela Europa färgats starkt av flyktingfrågan. Finland vaknade till en ny verklighet 2015 då antalet asylsökande plötsligt steg nästan tiofaldigt i jämförelse med de föregående åren.

Drygt 32.000 asylsökande fick en del att tala om en flyktingvåg.
Sedan dess har trycket på Finland minskat, medan det fortfarande snart sagt varje vecka rapporteras om människor på flykt som drunknar i Medelhavet.

Samtidigt finns det EU-länder som Polen och Ungern, och snart också kanske Österrike, som vägrar leva upp till EU-beslutet om att dela på flyktingbördan.

I Finland fokuserar presidentkandidaterna Paavo Väyrynen (valmansförening) och Laura Huhtasaari (Sannf) på stängda gränser och Finlands rätt att plocka russin ur flyktingkakan när HBL (8/1) frågar kandidaterna om deras syn på flyktingfrågan.

De övriga levererar tacknämligt svar som i varierande grad också handlar om att avhjälpa problemen där de finns för att minska på orsakerna till flyktingskap.

Det är naturligtvis den helt avgörande frågan och själva grundbulten då vi diskuterar framtiden.

De människor som sökte skydd i Finland 2015 var ingen våg utan en stilla krusning som förebådade de stora folkvandringar som klimatförändringen kommer att ge upphov till om vi inte vidtar snabba åtgärder.

Mot den bakgrunden innebär exempel president Trumps miljö- och energipolitik att USA skjuter sig själv i foten och på sikt bidrar till kraftigt ökat antal flyktingar.

Till de ökande naturkatastroferna kommer ökande oro på grund av ekonomisk misär, politiskt förtryck och snabb befolkningsökning i Afrika.

Helsingin Sanomat skriver (8/1) om de hotande flyktingkris som kan driva upp till en miljard människor på flykt.

Vi hotas enligt HS av en flyktingkris av en omfattning världen aldrig tidigare skådat. Världssamfundet har inte beredskap ta emot en miljard flyktingar. En miljard människor kan inte lämnas att dö.

En miljard utgör det största antalet i förutsägelser, men också moderata bedömare talar om 150–250 miljoner nya klimatflyktingar fram till år 2050.

2050 är närmare än du tror och också 250 miljoner är en hög siffra. Stängda gränser är lösningen på problemet endast för den totala cynikern.

Jordens befolkning beräknas fördubblas under de två nästa generationerna och då antalet naturkatastrofer ökar, riskerar allt fler tvingas på flykt. Enligt flyktingorganisationen IDMC är risken att bli miljöflykting i dag dubbelt så stor som på sjuttiotalet.

Förändringen syns redan nu. 1992 noterades 221 allvarliga naturolyckor, mellan åren 2006 och 2015 i medeltal 600 om året. Ökningen handlar uttryckligen om extrema väderförhållanden som översvämningarna i Bangladesh; antalet jordbävningar och vulkanutbrott är tämligen konstant.

Vi måste ha beredskap på en folkvandring i en skala världen aldrig upplevt – men i första hand vidta alla tänkbara orsaker att minska på riskerna för att människor tvingas på flykt.

HS skriver om en framtid där stigande temperaturer redan 2050 gör livet outhärdligt i Arabiska halvöns superstäder och växande öknar tvingar människor på flykt från folkrika Nigeria.

Klimatförändringen är global och kräver globala insatser och global solidaritet, de ekonomiska problemen i världens fattiga länder kräver satsningar på lokal ekonomi, satsningar på utbildning och omdirigering av världens penningströmmar – i dag är kapitalströmmarna från de fattiga länderna betydligt större än de pengar som kommer in.