Det är också en styrkedemonstration i största allmänhet, ett sätt för FFC att visa att man fortfarande är en maktfaktor att räkna med och SDP att visa klorna som oppositionsparti.
Samtidigt handlar också protesterna mot aktionen och fördömandena av den politiska strejken som verktyg också om politik. Plötsligt kan man igen skönja den klassiska skiljelinjen mellan kapital och arbete. Blå framtids ordförande Sampo Terho tog i onsdags fram till storsläggan då han försvarade regeringens beslut och dömde ut protesten som rena socialismen och ett led i största oppositionspartiet SDP:s valrörelse.
En rimligare tidpunkt för protesterna hade varit medan ärendet bereddes.
Det finns inget riktigt svart eller vitt i den här konflikten.
Aktiveringsmodellen är kontroversiell. Tanken om att skapa incitament för att aktivera till att söka arbete eller förkovra sig genom utbildning är inte fel i sig, men den modell regeringen drivit genom i riksdagen innehåller mera piska än morot, behandlar arbetslösa ojämbördigt beroende på var de råkar bo så att den straffar med sin moment 22-logik en arbetslös som inte lyckas få arbete eftersom det inte finns jobb.
Dessutom kan lagen innebära att man bryter mot konkurrenskraftsavtalet där regeringen lovade att man inte gör några ytterligare inskränkningar i arbetslöshetsskyddet.
Det är ett perspektiv på frågan.
Det andra är att en part i konflikten använder strejkvapnet för att protestera mot ett beslut som är taget i demokratisk ordning av den folkvalda riksdagen.
Det är som man brukar säga lite sent att stiga tidigt upp. En rimligare tidpunkt för protesterna hade varit medan ärendet bereddes.
Å andra sidan har missnöjet med aktiveringsmodellen bred förankring bland finländarna och medborgarinitativet för att upphäva lagen långt över 100.000 undertecknare. FFC har hakat på en proteströrelse som gått hem och SDP vädrar morgonluft efter en period av kraftlös oppositionspolitik.
Den politiska strejken är heller ingen olaglig kampåtgärd.
Och: Javisst, protestaktionerna ställer till det för hundratalstusen finländare, skapar kanske kaos i trafiken, kan försena en del livsmedelsleveranser och orsakar inkomstbortfall på många sektorer.
Men: Det handlar om protestaktioner under en dag, inte en storstrejk som skulle lamslå landet i veckor. Finland knäar inte för att trafiken rubbas under en dag.
Det är svårt att se att regeringen skulle backa en tum.
Beslutet om att gå i strejk eller inleda en protestaktion handlar om vilken nytta man vill uppnå och huruvida kampen är värd ansträngningarna.
Om målet är att påverka beslutet om aktiveringsmodellen får man väl slå fast att hunden skäller, karavanen skrider. Det är svårt att se att regeringen skulle backa en tum.
Men det kan vara bra för regering och riksdag att bli påmind om att beslut som uppfattas som orättvisa kan utlösa folkets vrede.
Hela beslutsprocessen vittnar om en kultur där man är oförmögen att föra dialog. En aktiveringsmodell av något slag behövs som ett sätt att öka sysselsättningen. Att man inte lyckats skapa en som får acceptans visar på svaghet i lagberedningen och på en oförmåga att diskutera hos alla berörda parter.
Förhoppningsvis ska man ta lärdom av den konflikt som eskalerat till dagens protestaktion och att den ska räcka för att ha släppt ut det värsta övertrycket så man kan gå vidare i en konstruktiv anda.