Akademien höll som traditionen bjuder möte i torsdags och det mötet torde gå till historien som institutionens mest laddade någonsin. På mötet lämnade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius sitt uppdrag och meddelade att hon inte längre deltar i Akademiens arbete. Det gjorde också Katarina Frostenson, maka till kulturprofilen Jean-Claude Arnault.
För en vecka sedan meddelade Akademiledmöterna Klas Östergren, Peter Englund och Kjell Espmark att de inte längre deltar. Kerstin Ekman har inte medverkat sedan 1989 då hon lämnade Akademien i protest mot att man inte uttryckt sin solidaritet med fatwahotade författaren Salman Rushdie, och Lotta Lotass har inte suttit med sedan 2015.
Därmed är De Aderton bara elva. Dessutom sägs också Sara Stridsberg överväga att stiga av.
Det innebär att Akademien är så svårt skadskjuten att den inte längre är beslutför och inte ens har rätt att komplettera sig själv.
”Jag har stridit hela denna kväll för att Sara Danius skulle vara kvar som ständig sekreterare. För mig har hon varit ett klart hopp”, skriver Sara Stridsberg i ett sms till Dagens Nyheter .
Utan radikal förnyelse är Akademien död. Förnyelsen kan ta tid och det är ifrågasatt om Svenska Akademien förmår dela ut något Nobelpris i år.
Enligt DN, som fortfarande citerar Stridsberg, var Danius avgång sammanlänkad med Frostensons. ”Dealen i Akademien var att Katarina Frostenson lämnar arbetet i Akademien, inte sin plats, om Sara Danius lämnar som ständig sekreterare. Jag grät på mötet”, berättar hon för DN.
Hon är knappast den enda som gråtit under veckan som gått. Tonen i debatten har bitvis varit helt sanslös, och för bottennoteringen står tidigare ständige sekreteraren Horace Engdal som i en debattartikel i tisdagens Expressen (11/4) där han betecknar Sara Danius som "den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift".
Engdahl är upprörd över försöken att utesluta Katarina Frostenson och skriver att "detta [är] uttrycket för en desperat maktkamp, där ständiga sekreteraren mobiliserar sitt manskap för att klamra sig fast vid sin position. Det är svårt att veta vad man skall företa sig i ett sådant läge. Jag förfäras över råheten i den strid som har uppstått".
Engdahl "förfäras över råheten"? I ett annat sammanhang kunde man småle över ironin i hans formulering, men i sammanhanget är de bara bedrövligt.
Engdahl beskrev så sent som i fjol sin vän kulturprofilen Arnault som en förebild för alla män och en sann gentleman. Arton kvinnors anklagelser i DN om sexuella övergrepp och trakasserier tycks inte bekommit honom alls.
Den "av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift"; Sara Danius, som Engdahl anklagar för att ha satt sin egen person och sina egna åsikter framför uppdraget att vara Akademiens röst och arbeta för att hålla samman densamma.
"Hålla samman" innebär inte, som Horace Engdahl och hans traditionalister tycks inbilla sig, att man låser sig fast i det förflutna och fortsätter tassa på tå om "Kulturprofilerns" framfart.
Fallet Arnault är naturligtvis bara ett symptom på konflikten inom Svenska Akademien. Akademien är en koloss på historiska lerfötter.
1786 var det knappast någon som höjde på ögonbrynen åt en institution som tillsatte och kontrollerade sig själv, där ledamöterna satt på livstidsmandat med furstliga privilegier och som åtnjöt skattefrihet.
2018 är Svenska Akademien en anomali, en institution totalt i otakt med sin egen tid.
Ett sällskap som tillsätter sig själv på livstidsmandat och verkar mer eller mindre totalt utan insyn inbjuder till kamraderi och öppnar för korruption. Traditioner förvandlas till en belastning när de sammankopplas med manlig arrogans och en kvinnosyn som ser Kulturprofilens agerande mellan fingrarna.
Svenska Akademien i sin nuvarande form har levt ut sin tid.
När stridslarmet tystnat och dammet lagt sig måste vi få uppleva tillblivelsen av Svenska Akademien 2.0. I den
• Tillsätts ledamöterna på tidsbestämda mandat
• Tillämpas samma regler för insyn och genomskinlighet som för vilken myndighet som helst
• Håller man på traditionerna från Gustav III med respekt för de normer som gäller i dag
• Öppnas ledamotskapet för hela det svenska språkområdet. Det finns flera finlandssvenskar som skulle platsa i Akademien
Utan radikal förnyelse är Akademien död. Förnyelsen kan ta tid och det är ifrågasatt om Svenska Akademien förmår dela ut något Nobelpris i år.