Översvämningen och de kraftiga vattenströmmarna sköljer ut trävirke, skräp, avfall, sand, organisk substans, närsalter, olika skadliga ämnen och sura föreningar från åkrarna, skogarna, gårdarna och fårorna och deras stränder.
När vattnet sedan börjar strömma långsammare faller substanserna som ån fört med sig ut i översvämningsområdena, längs åarna, på åns botten och i ådeltat. När flödet sjunker undan syns skräp, sand och slam som samlats i översvämningsområdena.
Flödesperioden försämrar även försurningsläget i de österbottniska åarna. I synnerhet i små åar såsom Malax å, Toby-Laihela å, Solf å, Vörå å och Kelviå å har pH-värdet sjunkit.
På basis av resultaten från uppföljningen av vattenkvaliteten var försurningsläget förra veckan sämst i bifåran Päkinluoma till Toby-Laihela å, där pH-värdet då var 4,4. Det målinriktade minimivärdet för försurning på årsnivå är ett pH-värde på 5,5.
Det är typiskt att vattnet blir surare efter flödestoppen, då det sköljs ut svavelföreningar och metaller från de i Österbotten vanliga sura sulfatjordarna.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten undersökte vattenkvaliteten i de flödande åarna förra veckan i området som sträcker sig från kusten i Sydösterbotten till norr om Karleby.