Då författaren Kjell Westö talade på självständighetsdagsfesten i Ingå hade han hämtat inspiration av Elisabeth Rehn som har reagerat på att vi finländare under jubileer hellre tittar i backspegeln än i kristallkulan.

Elisabeth Rehn har i en HBL-intervju bland annat ifrågasatt varför Finland i tid och otid ska framhålla krigen då bara fyra år har ägnats åt krig medan nationen under de resterande 96 åren har ägnat sig åt samhällsuppbyggnad.

– Varför alltid skriva och tala och göra film om krig, varför inte skriva och tala om freden och allt det goda vi byggt? Och varför syssla med det förflutna, när framtiden är full av enorma utmaningar som kommer att kräva nytänkande och krafttag, inte bara av Finland utan av alla länder i världen, sa Rehn i intervjun.

Också Westö bedömer att utmaningarna kommer att vara enorma, både för Finland och världen i stort. Just därför hoppas författaren att befolkningen ska vara mer tillsammans än den är i dag, att människor inte bara flyr in i bubblor där man bara lyssnar till meningsfränder och att folk inte ska misstro och vara rädda för dem som tänker och lever annorlunda.

– Vi ska inte förstöra det goda vi byggt under hundra år, vi får inte utplåna alla de fungerande kompromisser som kloka män och kvinnor från olika politiska läger utarbetade tillsammans. Vi måste se varandra över de nya och fortfarande ganska otydliga klass- och andra gränserna, och vi måste lyssna på varandras berättelser, sa Westö i sitt tal. (Arbetarbladet 7.12)

Då det gäller framtiden, bubblorna och berättelserna kan vi också lyssna till vad en annan Kjell, närmare bestämt Kjell Lindroos, har att säga. Han valde i sitt självständighetstal i Jakobstad att lyfta fram den relevanta journalistikens betydelse.

Med relevant i det här sammanhanget avser han den journalistik som utgör en röst och en kanal för de människor som löper risk att drunkna i bruset. Makten behöver ingen megafon, den relevanta journalistiken är den som synliggör de dolda strukturer och det maktens människor helst vill hemlighålla.

Kjell Lindroos underströk också att öppenhet ingalunda innebär ett urskillningslöst offentliggörande av alla de uppgifter en journalist kommer över. Öppenhet innebär inte heller att journalister ska lämna över sina fynd till myndigheterna.

"Journalisten är en vakthund, ingen knähund för makten eller någon ledarhund för ett synskadat skatteverk."


Därmed börjar vi närma oss vad som är själva essensen i Rehnintervjun inför självständigheten och i de båda Kjellarnas självständighetstal. För att vi finländare ska ha framgång i vårt fortsatta samhällsbygge förutsätts att så många aktörer som möjlighet förstår sig på och inser värdet av rollfördelningen i samhället:

Journalisten är en vakthund, ingen knähund för makten eller någon ledarhund för ett synskadat skatteverk.

Mediekonsumenten bör lära sig att alla texter som är förklädda till journalistik inte är äkta journalistik. De texter som delas på sociala medier är tillförlitliga enbart om de bär ett medialt varumärke.

Makthavarna bör lära sig att det som göms i snö kommer upp i tö. Eftersom alla dolda strukturer förr eller senare blir genomlysta måste den beslutsfattare som är mån om sin trovärdighet agera på ett sätt som tål dagsljus.

Sist men inte minst borde vi förstå att värna om de riktigt bra elementen som har ingått i det samhällsbyggande arbetet i vårt land.

I dag florerar bland vissa av rikets beslutsfattare en missuppfattning om att landets grundlagar förhindrar en sund samhällsutveckling.

Det är fatalt. Grundlagen finns till en av given orsak, för att tillgodose behoven hos alla invånare och för att bromsa förhastade och oövertänkta beslut.

"If it ain't broke, don't fix it."

Ordspråket om att fungerande system inte ska repareras stämmer till eftertanke i den social- och hälsovårdsreform som nu riskerar ödelägga en stor del av det som tidigare beslutsfattare med stor möda har byggt upp.

"If it ain't broke, don't fix it."

Vi behöver nytänkande, ja, men detta nytänkande bör helst bygga vidare på de goda konstruktioner som finns från tidigare.

I detta samhällsbygge har historiekunniga författare som Kjell Westö, pålästa journalister som Kjell Lindroos och humanistiskt inriktade politiker som Elisabeth Rehn oerhört viktiga roller.

Den som väljer att leva i filterbubblornas och falskmediernas värld hamnar hopplöst vilse i samhällsprocessen. En utbredd okunskap hotar 96 år av samhällsbyggnad i Finland.