|

Alf Snellman om kärleken till journalistiken och åren på Vbl

När Alf Snellman började arbeta på Vasabladet märkte han snart att det var en tidning i journalistisk kris. Han skriver om den tiden i sin nya bok "I skuggan av gårdagen". Zoom
Foto: Santeri Jutila

När Alf Snellman började arbeta på Vasabladet märkte han snart att det var en tidning i journalistisk kris. Han skriver om den tiden i sin nya bok "I skuggan av gårdagen".

Alf Snellman har skrivit en dokumentär bok om hur ungdomlig iver övergår i ålderdomlig försiktighet, eller närmare bestämt om hur Vasabladet höll på att vissna i skuggan av sin storslagna gårdag.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

Ett av de få fotografierna i Alf Snellmans nya bok är taget i Kreml. Året är 1963. Iklädd slips och kostym står han bakom Finlands statsminister Ahti Karjalainen och Sovjetunionens ledare Nikita Krustjev.

På den tiden sträckte sig de flesta andra Vasabladetredaktörers nyfikenhet inte förbi viadukten och Sandviksbacken.

– När jag kom till tidningen hade alla redaktörer antingen varit chefredaktörer på någon tidning eller förespeglats löfte om chefredaktörsposten på Vbl, säger Alf Snellman.

Det var hösten 1958 och redaktionen på Sandögatan var inpyrd av missnöje och besvikelse.

Annons
Faktum är att Vasabladet inte hade någon chefredaktör. Edvin Sundquist, som vid det laget hade lett tidningen i 45 års tid, kallade sig huvudredaktör. De andra hade inga titlar. Inte heller Alf Snellman.

"Vi arbetade på Edvin Sundquists villkor. Han var 74 år då och Vasabladet såg vedervärdigt ut jämfört med moderna tidningar."
Alf Snellman

Det gjorde honom inget. Han var inte ute efter någon titel. Han ville arbeta med journalistik, men upptäckte snabbt att tidningen saknade driv.

– Vasabladet, när jag kom dit, levde i skuggan av en fantastisk gårdag. Vi arbetade på Edvin Sundquists villkor. Han var 74 år då och Vasabladet såg vedervärdigt ut jämfört med moderna tidningar.

Det handlade inte bara om att tidningen för det mesta var sexsidig och saknade stora rubriker och svarta ingresser. Det hölls inga riktiga morgonmöten. Det skedde ingen tydlig fördelning av arbetsuppgifter.

Alf Snellman fick en känsla av att man underpresterade.

– I den festskrift som kom ut när Edvin Sundquist fyllde 75 år föranleddes folk att tro att han fortfarande var vid vigör. Under mina sex år på Vasabladet skrev han två ledare.

Zoom

I sin senaste bok berättar Alf Snellman om sin tid på Vasabladet och hur det var att arbeta för den åldrade Edvin Sundquist, den en gång djärve mannen som nu böjde sig utan strid. Foto: Santeri Jutila


Signerade spökskrivares ledare gjorde huvudredaktören däremot ofta, med uttryck som "herostratiskt ryktbar", "renegat" eller något latincitat. Han var en legendar som en gång i tiden hade suttit inspärrad på länsfängelset i Vasa för att tidningen ansetts smäda Adolf Hitler.

– Han hade den reella makten, som han inte släppte ifrån sig. Ingen i närheten ifrågasatte det. Inte de som skulle ärva. Det visar också vad man vittnar om i många andra sammanhang, att människor står handfallna. De gör ingenting.

Själv tröttnade Alf Snellman till slut. När han efter två år på Vasabladet fick ett jobberbjudande av Anders Huldén, dåvarande chefredaktör för Jakobstads Tidning, ingav det honom modet att överlämna en inlaga till Edvin Sundquist i vilken han föreslog att huvudredaktören skulle avgå.

"När man är ung vågar man mycket. Det samma gällde Edvin Sundquist."
Alf Snellman

– Han läste den, så tog han sin rock och sa: "Moren har gjort sitt. Moren får gå." Så gick han och jag stod där i hans rum, allena. På kvällen ringde han och så kom han tillbaka, och jag stannade.

Det gick några månader, under vilka Alf Snellman råkade leta efter en ny lägenhet i Vasa.

– Han hade hört om det och så gav han mig en rejäl löneförhöjning.

Vad var det som gjorde att du vågade uttrycka din åsikt?

– När man är ung vågar man mycket. Det samma gällde Edvin Sundquist. Jag tror att han vågade vad som helst som ung och jag försöker på olika sätt finna ut om det finns något i mig som fanns i Edvin Sundquist.

Han kan inte låta bli att undra hur det hade gått om han inte lämnat Vasabladet 1964, två år efter Edvin Sundquists död och samma år som Birger Thölix tog över efter den kortvarige huvudredaktören Erik Sundquist. För boken sätter han ändå punkt när han lämnar tidningen.

– Jag började på den här boken förra sommaren. Det har varit roligt att göra den. Jag älskar journalistik, säger Alf Snellman.

Han ser "I skuggan av gårdagen" som ett stycke tidningshistoria, men inte bara det.

– Det handlar också om det mänskliga, om hur ungdomlig iver småningom förbyts i slentrian och sedan småningom övergår i en inkapsling i det som har varit.

Alf Snellman

  • Född i Larsmo 1931.
  • Bor i Jakobstad, med sommarstuga i Larsmo.
  • Arbetade som redaktör på Vasabladet 1959-64, redaktionschef på Jakobstads Tidning 1964-1985 och chefredaktör för Jakobstads Tidning 1985-1992.
  • Har skrivit flera historiker, bland annat om Jakobstads Tidning och SFP.
  • Har skrivit detektivromanerna Mordet på Cypern (2017), Skärgårdsmordet (2016) och "Ansikte mot ansikte" (2015) samt romanerna "Uppbrottstid" (2014) och "Lycksalighetens pris" (2012).
  • Aktuell med boken "I skuggan av gårdagen" som handlar om hans tid på Vasabladet. Den ges ut av Labyrinth Books och kom från tryckeriet i tisdags.

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan