I fredags (13.4) publicerade Helsingin Sanomat statistik som åter en gång bevisar österbottningarnas överlägsenhet i fråga om välmående och hälsa.
I viss mån hänger det österbottniska välmåendet ihop med invånarnas socioekonomiska ställning. Utbildningsbakgrund och inkomstnivå inverkar på hälsan och livsstilen.
Högt skolade människor har mer kunskap om vad som inverkar på hälsan samtidigt som mer välbärgade har råd att äta hälsosammare produkter. Matvanor jämte bruk av alkohol och tobak går ofta i arv från generation till generation, på gott och ont.
De som HS intervjuar nämner också den individuella livssituationen som en avgörande faktor. Till exempel har landskapet Österbotten färre ensamboende än andra landskap.
Enligt professor Jussi Huttunen tar parterna i ett bra förhållande hand om varandra. Äkta makar tvingar varandra att äta grönsaker och att minska på skadliga intag av tobak och alkohol.
Människor som lever i parförhållanden söker ofta tidigare läkarhjälp för åkommor än ensamboende, detta som en naturlig följd av partnerns omsorg. Ju bättre nätverket är desto mer stöds de positiva livsvanorna.
Budskapet är klart - sätt korken på flaskan och välj grönt och du har ett bättre liv. Men så enkelt är det ändå inte.
I själva verket har människor som känner sig marginaliserade svårt att motivera sig till sundare livsvanor. Det är i ett nötskal orsaken till att Österbotten och Åland med bättre sociala nätverk sticker rejält ut i positiv bemärkelse i en statistik över förlorade levnadsår.
Landskap som Kajanaland och norra Savolax förlorar mellan 13.900 och 15.200 levnadsår per varje 100.000:e invånare tack vare stor dödlighet i alkoholsjukdomar, olyckor, självmord, blodkärlsjukdomar och cancer medan Österbotten förlorar bara 8.300 levnadsår på dessa samma grunder.
Med andra ord är den förväntade livslängden hos människor betydligt längre i västra Finland än i östra Finland. En flicka som föds i Österbotten har en förmodad livslängd om 85 år medan en pojke som föds i Kajana eller södra Savolax sannolikt är död innan han har hunnit fylla 77 år.
Alkoholen är en stor bov i dramat med de stora regionala skillnaderna. Till exempel skördar alkoholen i Österbotten bara en tredjedel av alla de liv den skördar i Kajanaland.
Mot den bakgrunden ter sig den färska lagändringen om A-öl i affärerna märklig. Finland har år efter år klättrat närmare de övriga nordiska länderna i livslängd, men det destruktiva alkoholbeslutet kan leda till ett bakslag.
Tvärtom borde lagstiftarna i vårt land närmare bekanta sig med livsstilen i Österbotten och Åland, registrera orsakerna och på den grunden bidra med beslut som förbättrar folkhälsan. Enligt Seppo Koskinen, forskningsprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd, skulle dödlighetsstatistiken se helt annorlunda ut om finländarna i samtliga delar av landet och i alla inkomstklasser hade samma livsstil som den i Österbotten.
Alkoholdödligheten i Finland skulle sjunka till en tiondel av dagens nivå. Det skulle betyda att massvis med människor som inte ännu har fyllt 80 år skulle få sina liv förlängda med många år.
Men i stället verkar vi nu få en social- och hälsovårdsmodell som i ekonomisk mening straffar landskapen med välmående människor. Huvudprincipen är ju att landskapet får finansiering från staten utifrån hurdana tjänster kunderna inom landskapets område behöver. I finansieringen beaktas bland annat patienternas sjukfrekvens samt socioekonomiska faktorer.
Ju sämre landskapens befolkning mår desto mer statliga medel tilldelas de. Det kan bidra till att välmåendet i Österbotten inte sprids till övriga Finland. I värsta fall kan österbottningarna börja må lika dåligt som invånarna i resten av landet.